Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin ena fot, hvars omlindning förorsakade den ioke heller för
mig alldeles omärkbara olikheten i hans fötter. Min anhållan
att blifva presenterad för honom kunde så mycket lättare
uppfyllas, som han straxt vid dansens slut kom upp till vår
värdinna och, efter helsningen, just tog upp det af oss nyss
lemnade talämne om den husliga balens förtjenster. Vid min
presentation förklarade han högst elegant, att denna vore
öfver-flödig. Han hade för några dagar sedan åhört min predikan,
som han behagade kalla förträfflig och »jemförlig med hr
Hof-predikantens dans», hade han godheten tillägga. När, efter
mitt blygsamma afböjande af denna artighet, värdinnan tillaggt:
«herr Hofpredikanten gör 09s nöjda med lifvet, med dess
fordringar, och isynnerhet med oss sjelfva — hvad kunne vi
önska mer?» — fortfor främlingen — «ehuru med fara att synas
pedant» voro hans ord — att systematiskt utveckla såväl de
negativa som positiva förtjensterna af mitt predikosätt, ej
mindre talets än den talande tystnadens, och isynnerhet mitt sätt
att behandla de doctriner, h vilkas ex pressioner fastnat för
djupt i slägtets minnen för att alldeles utplånas eller undgås,
men som dock tillåta en tidsenlig tolkning. När härpå
värdinnan aflägsnade sig, för att, såsom hon sade: »sina dyra pligter
sköta» och ge oss tillfälle till ett téte å téte, hvilket, efter
hennes ord, måste vara Önskvärdt för »sådana män» — kunde
jag, näst uttrycken af min beundran för främlingens
skarpsinnighet och menniskokännedom, ej undertrycka min förvåning
öfver den fullkomlighet, hvarmed han talade vårt obetydliga
språk. »Med en allmän lätthet för språk», sade han, »i afseende
på Svenskan biträdd af min härkomst, på mödernet, från
Småland.» Jag yttrade den förmodan, att, med denna färdighet i
vårt språk, kunde han ej heller sakna kännedom om vår
litteratur. «Den tar upp sig», sade han; «en frisk, lefvande ande
»går genom verlden och äfven hit har den väckande fläkten
»hunnit. Litteraturen har en oändlig kraft. Den bär inom sig
»de rikaste medel för den frälsning, till hvilken menniskan af
»begynnelsen sträfvat och som hon, ledd af aningens dunkel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
