- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 7. Vitterlek /
154

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«att af Societeten läsas, under sympathetisk acclamation. Hr
aHofpredikant! Ni har ej lof att gratis vara societetens
äisk-ffling. 1 denna er kredit ligger en mission. Offra er otidiga
«blyg8amhet! Saken är offret värdi»

Min hänförelse bragte mig vid detta tillfälle kanhända för
långt. Likasom åter försatt i den första ungdomens svall af
känslotillgifvenhet, förleddes jag omedelbart att uttrycka denna
på det sätt, som isynnerhet i Sverige är under denna ålder
vanligt, dock mera sällsynt och betänksamt förekommer vid en
mogna-re. Utan att veta ordet af hade jag framkastat min önskan att
med det broderliga namnets insegel bekräfta denna nya
känsla, hvilken åtminstone hos mig var så rent broderlig.
Oak-tadt den artighet, hvarmed han mottog propositionen, tyckte
jag mig dock i leendet på de läppar, som bekräftande mötte
mina, läsa någonting eget, som kunde betyda, att det väl ej
var mig, som initiativet egentligen hade tillhört. Jag ville
just anmärka min oblyghet, men i detsamma stod åter
värdinnan hos oss, till hvilken Saturne nu vände sig. Jag,
som under samtalet ej ett ögonblick gifvit akt på omgifningen,
och som nu hastigt erinrade mig det oskickliga att hafva på
denna tid qvarstadnat i ett enskildt samtal åtminstone ett par
timmar sedan det öfriga sällskapet troligen var upplöst, såg nu
med förundran och glädje hela salen ännu full af menniskor,
ehuru stadde i afskedets ifver. Afven jag skyndade efter min
hatt, för att sedan i trängseln återsöka min nye Orestes, få
hans sällskap eller åtminstone några ord om återseende, eller
om hans logis. Det var dock förgäfves. Han var försvunnen.
— Ej mycken sömn njöt jag under det återstående af natten.
Drömmarna voro för starka att låta hölja sig i sömnens slöjor.
Planen till den följande bearbetningen upprann och utvecklade
sig äfven under tiden. Att den följande dagen finna spåret
af Saturne visste jag intet annat råd, än att återgå till
går-dagshuset på e. m. och, under pretext att afbörda den under
natten försummade nyårsönskningen, få veta min väns logis.
Jag fann den sköna frun färdig till börsbalen. Då jag nämnde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/7/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free