Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att jag förskjutas skall från dig, du hulde!
(Sufflören börjar att gråta. Konungen fortsätter.)
DROTTNINGEN (till SufflÖren).
Gråt ej, Sufflör; vet, att en enda tår,
Som går från kungens hjerta till hans öga,
Mer gäller än en flod theatertårar,
Som ditt exempel på hans kinder öser.
(Åter till konungen.)
Farväl, monark! må lyckan dig ledsaga!
I min privatkrets skall det fägna mig
Att snart förnimma ljudet af Te deum,
Som firas för ditt lyckosamma aftåg
Och sedan efter hand för dina segrar. —
Ännu en bön: låt icke slå dig, Herre!
Och så den sista: kommer du en dag
Med palm och lager i triumf tillbaka
Och öppnar jublande den lugna fristad,
Du här välgörande för mig beredde,
Men finner sorgen hafva gjort sitt sista
Och i en verklig graf mitt hus förvandlat
Och låtit mig en högre seger dela,
Mig skuggat med ovanskligare palmer —
Betänk då, att din sorg är enklingsorg,
Och gift dig: lysningen jag ej förbjuder.
Dock ingen annan dela låt din thron .
Än den i konstflit väl bepröfvade,
Som snällt fullborda kan mitt älsklingsverk,
Den penelopiskt underfulla väf,
Der jag med brudligt nit ditt lif har tecknat,
En rosengård af hjeltelifvets blommor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
