Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Lef, vän, i hopp om Hofkalenders rang).
Din flygt, ditt rop och dina vingars slag
Betecknat årets, dagens, timmans gränsor.
Din uppsyn, mulen eller molnfri, lärde
Hvad man af dagen skulle frukta, hoppas. —
Se, hur hon bleknar, denna stolta krona,
Som Aurora fästat pä sin älskling. —
Se, hur de slutas, dessa elfenläppar,
Förkunnare af tidens stränga lagar
Och nu förstummade af samma stränghet.
O, lefver än i dina afskedsdrömmar
Ett skymningsminne af din vän och drottning
Och af de fromma band, som oss förenat,
Så låt en mine, ett ord, ett svaneljud
Mig säga, att ännu du älskar mig
Och vaka ville för mitt lugn, min ära!
HBIMDAL.
Klock— (Han dör.)
DROTTNINGEN.
Tack för din helsning! Du har lefvat, frände,
Och tårar skall jag fålla på din urna. —
O, vore ej så trångt mitt nya rike
Och ens en bokstaf om begrafningshjelp,
En minnesvård åt din förtjenst jag reste
Så skön, att verlden längtade hit ner.
(Hon blir varse åskådarena.)
En ny erinran om vår dödlighet
Oss lemnas, då för denna respektive,
I stånd och kön och åldrar skilda, samling
Tillkännages, att klock— O, bittra smärta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
