Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL —D —W.
(Fjerde brefvet; i första dagarna af år 1866.)
Mot benägenheten att stundom med vitter lek lätta och
förljufva det vittra författareskapets allvar eller rättare mot
känslan af det skuldlösa i en sådan förströelse, upprinna då
och då små inkast, väckta af tilldragelser, som åtminstone för
stunden gripa in i den rådande sinnesstämningen.
En sådan stund har nyss kommit och flytt.
I mitt bref M % (sid. 86), påminte jag dig om en skald,
«som var», och en skaldinna, om hvilken jag då kunde säga
«som är» en bland Sveriges främsta. Afven detta «som är»
måste nu utbytas mot ett «som var». Den älskade och
älskliga, hvilken då tänktes, har nu gått till den vnya verld»,
från hvilken så mången teckning blifvit oss af henne gifven,
den verld, der hon redan här hade sitt skönaste «hvardagslif».
Men att äfven hon tillät och älskade en försmältning af
allvar och lek, så inom vitterheten som inom lifvet, gaf jag
redan ett prof i den »Nyårslek», hvari hon sjelf utförde det
gamla årets roll. Det är således ingen förbrytelse mot hennes
minne, om jag skulle lemna ännu ett sådant.
Men detta fordrar en liten inledning. Vi känne något
hvar denna åt alla ädlare ämnen rigtade kunskapskärlek, som
hos henne var karakter, och hvarom hennes vänligaste
minnestecknare i främmande länder nu tala. Den ena säger, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
