- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 7. Vitterlek /
215

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den är: att aldrig med nominativus

1 stället för Dativus binda placet.

legaterna (med uppräckta händer).

Placet!»

Ej många noter behöfvas. Den der kätterska ordaren om
språkens sjelflagstiftning var ingen annan än undertecknad i
sitt då nyss hållna inträdestal i Akademien. — Profven af en
viss ännu mycket förlåtlig omogenhet hos latineleverna voro
historiska. Så äfven den der professorns efter vår mening
mindre classiska latin. Hans språkliga liberalism kom dock icke
af förhastande och ännu mindre af okunnighet. Den var
princip. Han ansåg det lefvande latinet böra gifva lagarna och
han hade hört det i Ungern såsom talspråk begagnas och på
det sätt, hvaraf här ett exempel förekommer. Han delade
således den ofvan klandrade Akademiska talarens mening att
lagar icke för språket stiftas kunna och gällande bli, men
att »usus», d. v. s. det lefvande språkets factum är lag. Det
var derföre endast om verkligheten af detta fortfarande lif,som
disputeras kunde och hvari han icke behöfde sätta en
traditionell, om ock mycket allmän, menings auctoritet öfver sin egen
erfarenhet. Om han t. ex. i Carpathiska bergen hittat en
blomma, som vederlaggt Linné, så hade naturligtvis hennes
utslag gällt mera än hela botanist ver Idens antagna mening.
En sådan blomma fann han väl icke, men väl det lefvande
latinet, och hvarföre skulle han inom linguistiken respektera
en åsigt, som han inom sin egen vetenskap ej hade tvekat att
uppoffra? Det var vetenskaplighetens sköna triumf.

«Mais revenons å nos moutons» — (jag menar nu ej de
älskliga latinläsarinnorna, hvilka snart återvände till mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/7/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free