Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att utgifvandet dröjde mer än ett år — det var
först i november 1838 som Waldemar Klein
debuterade i thomsonska Kabinettsbiblioteket — var visst
icke af brist på håg att ge ut det, utan derföre att
manuskriptet, i följd af den stränga anonymitet, som
för mig var nödvändig, råkat ut för sådana öden att
de voro långt rikare och märkligare än hjeltens egna.
Efter otaliga försök att återfå konceptet, hvilket
jag under en resa qvarlemnat till renskrifning på
Dalsland, hemkom det slutligen en vacker dag på
det mest oväntade sätt.
En person begärde få tala vid mig, och då jag
gått ut, stod framför mig en bonde, som jag
igenkände från mitt vistande i sistnämde provins, der jag
förut hade bott ett par år. Mannen var en
respektabel kyrkvärd från Högsäters pastorat, och han hade
ännu på ryggen en påse, den han varligt nedsatte.
•Välkommen, kära kyrkvärden — det var roligt
att träffa en gammal bekant!»
•Jag är så trött att jag sätter mig först. . . jag
har gått hela vägen!»
•Gått... sju mil. .. kyrkvärden, som är så
förmögen!»
•Det må vi inte tala om — jag behöfde hästen
hemma.» (Det är att märka att jag först flera år
senare fick veta anledningen till kyrkvärdens alltid
visade starka sparsamhet, och den innefattade en af
de mest egna och bisarra historier jag någonsin hört).
Efter en liten hvila fortfor han: «Jag har gått hit
till Strömstad för fruns egen skull.»
•För min?»
•Jojo men . .. Jag fick höra tals om att frun
skrifvit flere bref med förfrågningar att få reda på
några vigtiga handlingar, som frun skulle lemnat hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
