Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’■ Jag t&nker väl skaffa mig en!” genmälte den tillfrågade.
”Medan ni gör paraden kring stadens gator, skall jag under
tiden vigilera.”
”Ah”, skämtade en tjock, vargskinsbepeløad herre, ”bror
är icke af min tanke rörande beqvämligheten att resa ensam.
Dristade man lyfta på damernas slöjor, torde man väl erfara
huruvida en liten viss dam utom staden saknas.v
”Gissad t, herr kollega \v försäkrade Klein. ”Med din
tillåtelse skall jag söka att få Tätt på lienne, den enda
saknade/
Och nu satte sig alla slädarne i rörelse. Vid tullen
skulle de åter mötas. Klein körde förut med sin goda trafvare.
”Sträck ut, sträck ut, min gångare god, låt se om du är af
Sleipners blod !” gnolade han förnöjd och svängde upp på fru
von Horsts gård.
Maria stod redan resfärdig, och mamma tillsurrade den
sista schalen, med många förmaningar att akta sig för
aftonkylan, då doktorn visade sig i dörren.
”Förträffligt — redan färdig, min fröken! Vi ha straxt
alla slädarne här/
Fru von Horst ville nödvändigt följa med ut, men detta
afstyrkte Klein med ett: ”Behöfs alldeles icke, min bästa fru 1
Er helsa tål ej att dröja i den kalla luften. Jag skall nog se
om fröken/ Och med det artigaste leende i verlden låste han
igen dörren, tog Marias hand och förde henne i släden; men
här sysslade vår doktor så länge med knytning och
instopp-ni ng af slädfällen, att hela karavanen redan var förbi, då han
ändtligcn slutade.
”Skynda er, kära herr doktor! Vi komma efter alla de
andra.”
”Har ingen fara, min fröken l Om ni vill, skola vi köra
förbi dem alla/
Och som en blixt bar det af. Innan Maria hunnit draga
andan, var redan hälften af slädarne bakom dem.
”Nå, ser ni att vi ej blefvo efter!” var Kleins första ord
till sin granne.
”0, ni har en förträfflig trafvare ... Men hvem är den der
herrn, som reser ensam i bredsläden ?”
J‘Er gamle bekante, doktor Faxe. Han är dock så
inbonad i pels verk att man ej ser till hans eget värda jag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
