Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tjocke herrn Tände sig nu om. ”Hör, bror”, sade
han till Klein, ”din nya traf rare är visst god, men mot min
g&r han icke upp. Skulle du ej hafva lust till ett vad? Sjön
är blott en half mil, och en bål består den, som tappar, att
dricka vid återkomsten till staden.”
Klein lutade sig ned till Maria och frågade: ”Är ni rädd
för en så hastig fart, så nekar jag?n
”Åh nej, icke det minsta, när ni är min körsven !” svarade
hon med mycken tillförsigt.
”Nå, hur går det?” ropade Faxe. De voro nu vid
början af sjön.
”Antages”, genmäl te Klein, och de båda hästarne började
sin tur på en gång, först i ordentligt traf, hvilket allt mer och
mer ökades, tills de slutligen syntes blott som en uppstigande
ånga, hvilken sväfvade öfver isen. Den ene kom ej en
hårsmån före den andre. Nära stranden fick dock Klein segern:
hans häst frustade ut ett par sekunder, innan den andre kom
upp.
”Fördömdt— bålen har jag tappat!” skrattade Faxe. ”Nå
nå, kan icke hjelpas!”
vNi mår väl icke illa?” frågade Klein med oro, då han
såg att Maria höll handen mot hufvadet.
”Icke betydligt!" svarade hon. ”Jag vill dock gerna
tillstå att jag icke är någon hjeltinna samt att jag är rätt glad
att täflingen är slutad.”
rMin gud, Maria, hvarföre sade ni då ej ett ord? Jag
skulle ju gerna hafva slutat på stund. Det plågar mig
obeskrif-ligt att hafva förorsakat er oro.”
”Åh, herr doktor, det är nu alldeles bra. Skulle väl jag,
derföre att jag är litet barnslig, beröfva er nöjet att försvara
er trafvares ära, hvilken doktor Faxe ville angripa?”
”Ack, min goda fröken, hvad är väl en sådan seger för
mig i jemförelse med att förorsaka er en minuts smärta? Ni
skall lofva mig att alltid vara uppriktig mot mig — annars
återkommer ej mitt goda lynne i dag.”
”Ja, ja, alltid!” svarade Maria lifligt och vågade till
bekräftelse härpå lindrigt besvara doktorns handtryckning, då han
hjelpte henne ur släden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
