- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
22

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I den stora salen p& Hälleberg, den landtgård der
sällskapet nu hamnat, stod midtpå golfvet ett stort rundt bord
med en rykande kaffekittel och ty åtföljande tillbehör. Från
den ansenliga spiseln fladdrade en herrlig brasa, och snart
hade damerna med herrarnes tillhjelp afpelsat sig, skakat
rimfrosten ur lockarne och voro nu sysselsatta med det
afunds-värda nöjet att servera sig sjelfva och sina kavaljerer af den
väldiga trefliga pannans ännu trefligare innehåll.

Man hade slagit sig ned i en stor ring rundtorn bordet,
och flitigt gingo alla stadens och ortens nyheter kring laget,
förstås, öfversedda och förbättrade, alldeles på vanligt sätt.
Man njöt en rent oblandad glad stund, under det några af
herrar amatörer i nästa rum höllo på att packa upp fioliner,
flöjter, etc. etc., hvarefter en repetition af dansmusiken tog sin
början.

S.

Återseendet. Balen. Resplanen.

Mängden är talrik och stor — —
Maddrande lockar —

Fröknar i Jlockar.

Fru Lenngren.

Samma dag och vid samma tid som sällskapet i
föregående kapitlet lyckligt samlat sig kring kaffebordet, möttes med
sådan fart tvänne slädar framför Ingelstads gästgifvaregård i
Småland att herrarne, hvilka sutto i dem, genom
fimmerstän-gernas alltför häftiga beröring så nära saluterat hvarandra med
en kullerbytta. Skjutsbondens stadiga fot, som efter lofligt
häfdvunnet bruk hängde utanför, stötte dock i rättan tid mot
marken, och sålunda återställdes jemnvigten till mycken
tillfredsställelse för båda parterna.

Ur ena släden hoppade genast en lång smärt herre, på
hvars lediga hållning man lätt igenkände en man af stånd.
Mustascherna och kokarden i re sm ös san antydde att han var
militär. Han stod med ett språng i stugan, och under det
han gnuggade händerna, hvilket tycktes behöfvas — ty mot
den stränga kölden var han temligen lindrigt skyddad i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free