- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
31

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vaxskärmen framför ljuset, ett st&lle ur bibeln, det han tid
efter annan l&ste. Skrynklorna pä hans panna jemte de hvita
lockarne vittnade att m&ngen vinter tägat öfver hans hjessa,
innan den blifvit blekt. Hans anletsdrag buro stämpeln af
allvar och* redlighet. Hans drägt hörde till den gammaldags
formen.

Lätta steg närmade sig platsen, der gubben salt, en liten
hvit hand klappade honom pä axeln, och dä han vände sig om,
mötte hans välvilliga blick en ung flickas oroligt spanande
öga.

"Huru är det, kära herr inspektor?” hviskade en mild,
och mjuk stämma.

"Alldeles som när ni gick, mamsell Karolina, och det är
ju knappt en timma] sedan. Han har icke varit vaken; och
dä vi veta att doktorn försäkrat att det i natt icke blir nägon
fara, är det obeskedligt af mamsell Karolina att icke taga
nägon hvila!" bannades den gamle.

"Ack, det är mig omöjligt att sofva. Gudskelof att
tant Lisa-Greta har lutat sitt hufvud ned! För hennes
ål-der blir det tröttsamt att försaka sin nattro — den goda
gumman är sä envis att det ej varit möjligt att fä henne
härifrän. . . . Men hvad är klockan?"

"Elfva!” s varade inspektoren.

"O, min gud," suckade hon, "hvad Waldemar dröjer länge 1
Han borde längesedan vara här.”

"Mamsell Lina är för otälig! Man reser ej emellan W —
och Brunkenäs pä mindre än ett dygn. Innan klockan 1 är
han troligtvis anländ.”

Karolina gick nu tyst och försigtigt fram till sängen och
drog litet pä sparlakanen; men dä fadern oafbrutet slumrade,
satte hon sig bredvid inspektoren och tog en pä bordet
liggande del af "Andaktsstunderna.”

"Nåväl," sade den gamle, ”efter det ej blir hvila, sä lät
oss rätt sä gerna samtala litet med hvarandra.. . . Hvad kunde
väl anledningen vara till gamle brukspatron St—hals och hans
dotters ankomst i går nfton? Brukspatronens kan jag visst
icke undra på, ty gud skall veta att det kan allt behöfvas ett
dugtigt tag i affärerna här — men mamsell Julie hon
förekom mig så stolt, när jag hjelpte henne ur släden, liksom
ville hon hafva sagt: Se här er herrskarinna!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free