- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
35

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med v syskonen, men då hans bemödanden blefvo oförstådda,
vändo han sig till den gamle inspektoren, hvilken satt i ett
hörn af rummet, försänkt i stilla, men djup sorg.

"Hör, herr Lindman,” sade han, ”jag kan för närvarande
ingenting uträtta här. Jag måste dessutom föra min stackars
dotter hem. När ni behöfver mig. är jag till tjenst. I
morgon eller öfvermorgon hoppas jag få se doktorn hos mig —
helsa Odh säg honom det.” Han räckte Lindman handen och
lemna4e rummet.

Kort derpå afreste brukspatronen och hans dotter.

5.

Ringvexlingen.

Tror du jag står på rosor här och visar
Min Ufnadslycka leende ifrån mig
Och sliter utan smärta ur mitt bröst
Ett hopp, som växt tillhopa med mitt väsen?

Tegnér.

Det var en mörk och stormig afton. Regnet, som fölT
i starka skurar, hade alldeles bortsopat snön, och tjutande for
vinden genom de öde rummen på Brunkenäs. Från en
kammare i öfra våningen lyste ett ensligt ljus, och en skugga
rörde sig der af och an. Tysta suckar, afbrutna klagande ljud
bortdogo i orkanens brusning. Några sakta knackningar på
dörren läto höra sig och förnyades åter, förrän den ensliga

invånarinnan i detta rum hörde det. Ilon spratt till, men
reste sig hastigt upp.

”Är det du, Waldemar?” sade hon och öppnade. Insvept
i en vid regnkappa, inträdde brodern . . . ”Min gud, är det
verkligen du?” frågade hon ännu en gång och tog bestört ett
steg tillbaka, då hon blef varse det förvridna uti hans an-

letsdrag.

”Ja, dit är jag som kommer från min trolofvade, min

brud 1” sade han med ett nästan konvulsiviskt leende och ka-

stade sig ned på en stol.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free