Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nelse undanröjt den sista möjligheten af en brytning, blef det
mig en helig pligt att dölja min själs och mitt hjcrtas
tillstånd för henne, som gifvit mig ett så oförstäldt prof af att
stoltheten hos henne lätt viker för ädlare intryck."
"Ja, hennes hjerta är guld, fastän hon sjelf ofta försmår
det guldet. . . Men hvad kunde du nu säga, kära Waldemar?”
"*Din lycka, Julie, hvilar i en redlig mans händer, och,
vid Gud och denna vigtiga stund, lita på mitt ord och
trygga dig vid mitt löfte, att ingen önskan skall hos mig vara
högre än den att göra ditt lif så rikt på glädje som det
fattiga jordlifvet är i stånd att bjuda afkomlingarne af dess
förlorade eden!m
"Således", suckade Karolina, "är allt klart?»
"När gubben St—hal åter inkom, sväfvade ett leende af
faderlig välvilja och tillfredsställelse på hans läppar, då han
såg det skenbart lyckliga förhållandet. \Jo, jo,’ sade han
förnöjd. ’när ni kom på egen hand, tror jag ni rätt väl kunde
fördrifva tiden. Jag och Brink hafva nu stått öfver en qvart
i matrummet och med verklig smärta behlagat att vårt sköna
oxkött kallnar, medan ni redan för en god stund sedan erhöll
matbud.1 Förlägen, snarare öfver den redlige gamles misstag om
mina känslor än öfver felet att ej hörsamma
middagstillsägel-sen, bjöd jag Julie armen och försökte, såväl vid bordet som
hela den öfriga dagen, att bibehålla den jeinna och lugna
stämning, jag antagit. Men en sådan ansträngning och en så
noggrann afvägning af hvarje mitt ord och hvarje min handling
blef mig slutligen för plågsam. Jsg måste hem, när aftonen
kom — alla deras böner och föreställningar kunde ej
qvarhål-la mig... . Och nu är jag åter hos dig, min Karolina! Det
&r en ljuf tröst att få utgjuta sig för en deltagande vän —
och hvem kan vara det mer än en syster?"
Det var långt lidet på natten, då syskonen åtskildes.
Waldemar kunde ej ana att Karolina led af ett sår, lika djupt
som hans, ehuru af olikartad beskaffenhet; men hon var tålig
och from, och det gifves smärtor af den art att de icke,
åtminstone inneslutna i en qvinnas hjerta, kunna meddelas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
