Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handa emot denna obekanta oro, detta trängtande, detta känslans
rastlösa drifbjul, hvilket ödets hemlighetsfulla makter sätta i
omlopp för att bereda det menskliga sinnet på något ännu
okänd t, men anadt intryck!
Något sådant, någon högst egen oro hade hållit Julie
vaken nästan hela natten och tidigt fört henne upp. Denna
ängslan och besynnerliga sinnesförfattning var dock numera icke
så ovanlig hos henne, sedan hon blifvit förlofvad raed
Waldemar, som under fordna dagar, då hennes lif blott hade tvänne
syftemål: att behaga och herrska. Småningom hade bättre
och ädlare känslor blandat sig med de förra. Dessa nyfödda
knoppar, alstrade af förändrad jordmån, skulle, sorgfälligt
vårdade, kanske hafva utvecklat sig till blomma och sedermera till
herrlig frukt, men det saknades en skicklig hand att uppdraga
dem, och de förblefvo tyvärr endast knoppar, hvilka öfverväxtes
af det flitigt uppskjutna ogräset.
Julie St—hal, tidigt genom döden beröfvad en huld
moders ledande vård, blef vid tolf års ålder skickad till en af de
förnämsta pensioner, der unga fruntimmers bildning besörjdes.
Den yttre fulländades i hög grad, den inre blef betydligt
förbisedd. Grunddragen i hennes lynne voro stolthet och fåfänga,
hvilka icke mildrades af någon starkare ädlare böjelse. Väl
kände hon det bättre och egde en rikedom af varma
känslor på botten af sitt hjerta, men de råkade ständigt i strid med
hennes bägge hufvudfel och flngo vanligen vika för dem. Då
hon, efter tre års bortovaro, återkom till fädernehemmet, för-
tjuste hon alla genom sin skönhet, sina talanger, sitt lifliga,
lysande, fria väsende, ja, äfven genom sin stolthet och den
ogenerade ton, soni hon visste antaga, ty hon gjorde allt med
behag. Når man härtill lägger den stora förmögenhet, hon hade
att vänta, var det naturligt att hon skulle blifva i hög grad
beundrad. Lycksökare från alla håll infunno sig till
lottdragning om hennes ynnest. Ilon skämtade med alla, utan att visa
någon före träde: det var ett vidsträckt fält för hennes
fåfänga, på hvilken hon gerna jagade, men hon aktade sig noga att
såra sitt vildbråd och sålunda bortskrämma det.
Brukspatron St—hals hus hade alltid varit ansedt såsom
gästfritt, men sedan Julie emottagit vården om sin fars hushåll
(såvida rättigheten att utföra de befallningar, som ett nyckfullt
sinne kan påhitta, förtjenar denna benämning), hade detta till
den grad tilltagit att gubben St—bal många gånger suckade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
