- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
60

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillbedjare och beslöt en fallständig förändring med.sitt
huf-▼ud och hjerta.

Under dessa förbättringsplaner, af hvilke en del redan
voro verkställda, anhöll gubben Klein, pä Waldemars , vägnar,
om hennes band. Så oförmodadt vid m&let af sina önskningar,
uppsköt hon förbättringarne tills vidare. Waldemars
förändrade, nästan kalla sätt gaf nu en ny riktning för hennes tankar och
drömmar. S&dan borde icke den synas, som åtnjutit den höga
utmärkelsen af hennes frivilliga ja. tion kunde ej förklara
detta, och hans bref talade för ingen del om längtan, smärta och
saknad, hvilket hon sä gerna önskat böra, ty de buro alla
stämpeln af lugn, af allmänt ädla tänkesätt, finhet i känslan och
nästan för mycket allvar i ämne och behandling.

Kort sagdt, Julie fann att det ej var kärlekens språk och
kände en djup oro. Härtill kom saknaden af alla försvunna
beundrare, för hvilka hon hade alltför liten ersättning i en så
beskaffad fästmans hyllning, tion skref derföre och bad
Waldemar komma ned till Knapergården. Men antingen han saknade
lust dertill eller att hans uppgift var riktig, då han svarade att
en stark nervfeber i W— förbjöd läkarnes a fre sa, nog af han
kom ej, och nu började den sårade och retade sjelfkänslan
gif-va sig luft i förtrytelse. Ett svagt hopp hviskade väl stundom:
rHan kommer !n men det bedrog henne, och förgäfves spanade
hennes öga åt den trakt, dit hennes tankar sväfvade i oro och
längtan.

En morgon, då Julie med tillbjelp af sin lorgnett var
sysselsatt härmed, upptäckte hon en mörk punkt i dalen.
Småningom blef föremålet tydligare, och slutligen syntes ett åkdon
med tvänne resande. Krökningen af vägen, som ledde upp till
den långa höga backen, hvilken från den sidan förde till
sjelf-va gården, borttog likväl för henne åsynen af dessa resande.
Hennes längtan var nu uppdrifven till sin höjd.

Men om någon af flydda tiders astrologer ställt hennes
horoskop, skulle han visst icke funnit konstellationerna i detta
ögonblick gynnande. Måhända skulle bau bafva förklarat att den
planet, som bestämde hennes öde, stod färdig att ingå på en
annun bana än den beräknade och att atan tvifvel hennes egen

svaghet bestämde dess riktning......Julie, otålig att cj igenkänna

de i sina kappor insvepta männen, ropade till Karolina, som
inträdde i rummet: rBästa du, kom oeh se hvilka de der her-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free