Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåfvo, erinrade sig Karolina Att ban haft en reskamrat.
Ingen hade i förvirringen kommit ibåg den stackars ryttmästaren.
Hon och braksbok hållaren, jemte ett par gapande pigor, v Ände
derföre hastigt oin, och sedan de fortsatt sin upptäcktsresa en
stund alldeles fraktlöst i flerfaldiga riktningar, förde dem slutligen
ljudet af tysta afbrutna eder Åt andra sidan af det djupa diket,
der vagnen stjelpt.
”Detta är åtminstone goda tecken !n sade bokhållaren ocb
sprang ned på kanten af detsamma. Här, i detta sumpiga bål,
i en högst obehaglig ställning. befann sig vår gamle bekante
baron v. K—. ”För tusan! Aj, aj . . . fan ... o .... o ...
ack — tänker då ingen på mig?” Han bemödade sig
förgåf-▼es att få något fotfäste. Ena armen var bruten ur led ocb
ena foten vrickad. Så ofta ban i leran med den friska armen
försökte stödja sig, gjorde smärtan i foten att han gled
tillbaka i samma ställning Hans tålamod var nästan uttömdt, ocb
der låg nu martissonen. den slagne hjelten, ur stånd att
komma på egna fötter — der låg han, ett föremål för både
medömkan och löje, då den redlige bokhållaren, herr Brink, ej
utan en viss dragning på munnen, blef varse hans svåra
belägenhet och fåfänga sträfvanden, en kanske träffande bild af
mångens längtan att komma uppåt. Brink bad Karolina att gå
förut, emedan ban kunde bjelpa sig ensam med pigorna.
Derefter grep han ett stadigt tag om ryttmästarens lif,
hjelptrup-perna hoppade ned i diket för att göra hans fötter samma tjenst,
ocb sålunda uppdrogo de med förenade krafter ocb nedsatte på
gräset den af barm och kroppslig smärta plågade och framför allt
af leran nedsölade baronen.
”Jag hoppas,” yttrade bokhållaren, en städad ung man,
”att ni ej är illa skadad?”
”Jag år fördömdt sönderbråkad!” svarade baronen kärft.
”Jag beklagar!” återtog den förre, missnöjd med detta
korta, ohöfliga svar. ”Men då unga brukspatronens
beklagansvärda tillstånd erfordrar våra omsorger, torde ni ursäkta att
jag lemnar er, såvida ni icke förmår att, stödd på min arm,
gå upp till huset. Som jag förmodar, är det ryttmåstaren von
K— jag haft åran bistå? Mitt namn är 7Brink, bruksbok hål lare
härstädes!” tillade han med en höflig bugning.
”Ursäkta, herr bokhållare, men den fördömda smärtan i
armen gör mig glömsk af allting!” sade ryttmåstaren med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
