Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen glad stund, sådant ham varma menniskoålskande
hjer-ta kunde njuta, d& han för m&ngen fattig sl> räddade
husfadern eller en mor åt faderlösa barn. Deras tacksamhet var för
honom en stilla högtid, en ros brnten af den stängel, hvars
knoppar lofvade en ovansklig skörd åt egaren, hvilken nr den
fordna rika kransen af sina blommor knnnat bevara endast
dessa.
Hans vänner funno ej mera i honom den liflige glade
Sällskapsmannen. I de kretsar, der han fordom utgjort
medelpunkten för all trefnad och all glädje, längtade man förgåfves att
se honom inträda; och kom han någon g&ng, så uttömde man
sig fåfängt i gissningar öfver hvad som kunnat i den grad
förändra hela stadens favorit, den gode, den muntre doktorn.
Enligt rykte skulle det unga fruntimmer, med hvilket han blifvit
förlofvad, vara ett ideal af all fullkomlighet. Detta borde
således vara en orsak mera för honom att vara glad. Några få
skarpsinniga personer anförtrodde väl åt en och annan
förtrognare vftn den hemliga orsaken till förändringen; men andra,
ännu skarpsinnigare, skrattade föraktligt ät så grundlösa
inbillningar, och den egentliga orsaken förblef outredd. Waldemar var
sjelf så försänkt i sina egna tysta betraktelser att han aldrig
märkte det han var ett mål för andras.
Genom doktor Faxe kände han att Maria, efter sex veckors
strid med nervfebern, åter gick uppe och äfven någon gång ute.
Men de tycktes sorgfälligt å Ömse sidor undvika alla ställen,
der de kunde träffas, hvarigenom han blott en gång, och det
endast på afstånd, återsåg föremålet för de drömmar, som på
en gång utgjorde hans njutning och plåga. Detta inträffade en
förmiddag, när han återkom från sjukrunden. Då han skulle
vika om ett hörn, blef han varse fru von Horst jemte Maria,
stödd på grosshandlaren Billings arm. Waldemar stannade,
bok-stafligen liksom fastväxt vid marken, och en mängd nyfikna
huf-vuden tittade ut genom fönstret för att se hvad doktorn
gapade på. Denne stod, en återbild af salig Lafontaines hjeltar,
med blicken oafvändt fästad på de annalkande och isynnerhet
på Marias marmorbleka kinder, hvarunder han glömde den
ångest, han härigenom förorsakade henne. Men då bon nu
vågade se upp, och Waldemar i hennes ögon läste den mest
qval-fulla oro, fattade han sig hastigt och skyndade med sådan fart
åt motsatt håll som om han varit förföljd af en legion
plågoandar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
