Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla goda skolan, der allt nyhetskrämeri hatades. Med ett
ord: under muntra badnöjen kunna många snillrika upptåg ega
rum, hvilka för den öfriga verlden blott synas såsom lysande
meteorer, hvilka endast f&gna våra ögon och försvinna. I
följd häraf, och d& ett fullständigt schäsparti icke kunde
arrangeras, blef herr Brink af Julie anmodad att låta finputsa
s tora familj vagnen.
Efter frukosten begaf sällskapet sig ned till ån för att
meta kräftor. Baronen, som i dag var i hög grad upprymd,
skämtade med Julie öfver grannmam se liernes morgontoalett, och
sedan detta ämne befans uttömdt och alla voro ifrigt
upptagna med att nedsäaka sina håfvar, vågade han hviska en
begäran till Julie om en tur med honom nedåt den herrliga strand*
trakten. Hon stod redan i begrepp att uppfylla hans önskan*
då Brink hastigt kom. ned och hviskade några ord till Julie.
Hvita och röda rosor vexlade i snabbt lopp på hennea
kinder. Efter ett ögonblick vände hon sig med tvunget leende
till ryttsnästeren och sade: nVi halva fått mera främmande —
ursätkta, men jag måste uppfylla en värdinnas skyldigheter.”
Baronen syntes ganska missnöjd. ”Skulle ieke mamsell
Klein kunna göra les honneurs, tilldess ni återkommer med det
öfriga sällskapet?” vågade han frfiga i en ten, hvilken mer äa
ord talade fötr hana önskan.
”Det går ej, an!” svarade Julie och svepte schalen omkring
sig. Men då hon såg att ryttmästaren ärnade följa henne*
gjorde hon en hastig och bestämdt af värj ande rörelse med han*
den, fattade Brinks arm, och innan baronen hann göra någon
vidare fråga* var hon redan försvunnen med sin följeslagare.
”Rätt besynnerligt, högst besynnerligt!” mumlade
ryttmä-staven för sig ajelö; men utan att vidare skänka händelsen sin
uppmärksamhet, följde han kanten af ån litet längre ned och
försmådde alldeles icke, då hans sol var försvunnen, att hålla
till gedo med de mindre lysande stjernerne, desamma som nysa
utgjort skottaflan för haøs skarpa infall.
”Så förståndigt af er, herr Brink!” sade Julie och såg med
en tacksamt vänlig hliek på honom, under det de skyndsamt
gingo hemåt. ”Sannerligen, jag hade blifvit ganska brydd, ja*
mycket förlägen* att alldeles oförberedt tyäÄa Waldemar hland
aå många främmande. Förlofvade personer helsa hyarandra,
som ni vet, helst utan vittnen och j*g älskar ej öfyerrmkningA?»”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
