Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”För att bespara er denna naturliga förlägenhet,” svarade
Brink, ”hindrade jag doktorn att efter sin önskan genast gå
ned, och jag underrättade honom att hans syster var inne.
Derigenom erhöll jag rådrum att meddela er nyheten om hans
ankomst; men huruvida jag anser nämde förlägenhet hafva sin
grund i en fästmös blygsamhet eljer i någon annan
bevekelse-grund, känner ni sjelf för väl för att icke inför mig antaga en
tillgjordhet, som ni ej eger och som alldeles icke är på sitt
ställe mot den, som ni så ofta hedrat med er uppriktighet”
”Bevars, herr Brink!” sade Julie med illa dold
förtrytelse. ”Tror ni att jag vill gifva mina känslor tilJL pris åt
allmänheten? Sådant kan en karl aldrig bedömma.”
”Mamsell Julie måste erinra sig,” återtog Brink ipycket
allvarsamt, ”s.tt några vänner ej ära en hel allmänhet, och,
för-öfrigt finner jag ej att en flicka, förlofvad med föräldrarnes
ömsesidiga samtycke, behöfver blygas att visa en glad
naturlig rörelse, d& hon återser sin fästman.. .. Men,” tillade han,
”ni vet att det var för att bespara er andra känslor som jag
ville förekomma all öfverraskning. Ingen kan varmare än jag
önakSi att. allt måtte snart blifva som det bör vara, ty nu står
ni vid en bottenlös afgrund, knappt skyld af rosor, den ni
hyarken ser eller vill se* men andra dock se.”
”Ni är alltför moraliserande, herr Brink,” svarade Julie
harmsen, ”och jag begriper verkligen icke huru jag kan tåla sä
mycket af er!”
”Det vill jag förklara för er!” genmälde Brink. ”Det
härrör deraf att ni aldrig kunnat inverka pä mig, att jag
lyckligtvis undgått, genom mitt hjertes tidigare val, att bränna
vingarne vid str&larne af er skönbets och ert snilles iyseldar. Kort
sagdt: ni kan räkna p& min vänskap och goda vilja att tjena
er, men er annars eå allsmåktiga blick eger icke öfver mig
Sgmma magnetiska kraft spm öfver andra, och hvilken är
orsaken till det otillbörliga gyckel ni drifver b&de med känslor
och pligt”
”A.h, ni är i dag alldeles odräglig, min käre herr
mentor!” utbrast Julie; men en tär stal sig dock fram jemte det
konstlade leendet, då bon såg i Brinks redliga och öppna anlete
Ctt uttryck af bekymmerfollt allvar. Med rörelse tillade hon
då: Vag vet, kära Brink, att, ehuru ni är sträng, jag likväl icke
eger någon bättre väp. Derföre ber jag er utan omständighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
