Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom mer än märkvärdigt; men han beslöt dock att ibke blifva
stött, utan äfyen taga plats i den, hvårföre han underrättade
sig hvilka af sällskapet för öfrigt hörde till samma parti. Han
erfor då att vagnens innevånare skulle bestå af Julie, en
gammal enkefru till förkläde under resan, hennes dotter och
dennas fästman, hvilken olyckligtvis kommit för sent att skaffa sig
något eget ekipage. Baronens plan var genast uppgjord. Han
till bjöd herr kongl. sekreteraren och dennes fästmö häst ooh
åkdon, hvilket tacksamt antogs. Han visste att den gamla
enkefrun var döf, och derföre hade han icke det ringaste
emot att hon satt i ett hörn, ett bihang till dessa ovärderliga
varelser, som på en gång äro närvarande och frånvarande;
och hvad Klein beträffar, bekymrade ryttmästaren sig föga hvar
han åkte. Han kom icke ens att tänka på honom förrän
något sednare.
Allt var således i behörig ordning och samtliga damerna
lyckligt instufvade. Endast baronen och doktorn stodo ännu
i tamburen och väntade på Julie. Ehuru de icke hade den
ringaste aning derom att de skulle blifva grannar på vägen,
tycktes de af instinkt betrakta hvarandra med motvilliga blickar.
Slutligen kom den väntade, skön och strålande i sin
broderade tyllklädning, med kvitt taft inunder, en dyrbar persisk schal
kastad likt ett lätt draperi öfver den präktiga drägten, och på
de herrliga glänsande bruna lockarna en krans af gyllene ax
och artificiel blåklint.
Baronen stod stum af förtjusning. Också förde hon sig i
dag med en ädelhet och ett behag, som skulle hedrat en
drottning. Bägge herrarne erhöllo en flyktig triumferande blick,
då hon med en lätt böjning på hufvudet försvann vid
ingången till sin fars rum. På Waldemar gjorde denna blick ett
vidrigt intryck, på baronen alldeles motsatsen. ÄDet var en
blick och en hållning värdig den tillkommande friherrinnan
von K—!n tänkte han för sig sjelf.
Då Julie återkom, ledsagades hon af Karolina, hvars
enkla svarta klädning och slätkammade hår fördelaktigt upphöjde
Julies lån ta och egna behag genom den motsats, som de
framställde.
Bytt mästaren, som var idel uppmärksamhet, hastade fram
att hjelpa henne med kappan, men Waldemar stod på andra
sidan och hade redan förekommit denna artighet. Byttmästaren
fann detta ganska djerft af doktorn, men ingenting kunde öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
