Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Herr doktor, ’ sade denne med en skarp stötande ton,
”tillåt mig göra er uppmärksam derpå att d& man bjuder upp
ett fruntimmer, fordrar ett blott vanligt lefnadsvett att man
icke sätter henne i förlägenhet genom uteblifvande, när dansen
börjar."
"Är ni, hen* ryttmästare, anmodad af min dam att
fram-föra detta ärende, så tillåt mig svara att hon af mig sjelf skall
få höra min ursäkt. Har ni deremot af egen artighet och för
egen räkning åtagit er det, så skall jag hafva äran debitera er
för den opåräknade omtanke, hvarmed ni behagar besvära er,
genom inblandning i mina enskilta angelägenheter."
‘•Kredit skall icke utcblifva!" svarade baronen med
högdragen min, och de utbytte båda en blick, hvilken å ömse
sidor tycktes innebära den försäkran: ”Vi träffas åter!” hvaref-
ter de skyndade in.
Julie upptog temligcn likgiltigt Waldemars hjertligt
framförda begäran om tillgift. Ett hastigt illamående, en följd af
den starka vårmen, hvilket hans utseende icke motsade, gjorde
dock saken trolig, och de följde nu de öfriga paren. Snart
öfvertygades Klein att äfven Maria blifvit ett mål för baronens
galanteri, ty de utgjorde det par, som gick närmast Julie och
honom utmed den väl sandade och med granar prydda vägen
till festens helgedom.
Waldemar hade all möda ospard att inom behöriga
gränser hålla sin inneboende förtrytelse öfver ryttmästarens
mångfaldiga, ehuru oskyldiga ingrepp i allt hvad som var eller
kunnat blifva hans rättigheter. Hvar gång baronen lutade sig
ned att tala ott par ord med sin sköna granne, kände han den
mest oöfvervinnerliga lust i sina fingrar att rycka bort den
unga flickan och örfila upp baronen. Lyckligtvis såg hvarken
ryttmåstareii eller hans dam sig tillbaka. Kleins uppmärksamt
lyssnande öra uppfattade likväl med förnöjelse att hennes svar
▼oro korta samt att i hela hennes väsende låg någonting
namnlöst, så lugnt. o«b värdigt, att det bjöd aktning och äfven höll
ryttmästarens flytande vältalighet tyglad inom ämnen af
torftigare art.
Från dessa betraktelser, hvilka för Waldemar voro
ganska välgörande, väcktes han af Julies fråga: ”Vet du,
Waldemar, hvem den flicka är, som baron von K— förer till dansen?”
”Mycket väl,’’ svarade han: ”hon är från W— och heter
von Horst."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
