Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Känner da henne personligen?9 återtog Jalie.
Waldemar såg henne forskande i ögat, men der stod ej
annat att låsa än vanlig nyfikenhet. Derigenom tillfredsställd,
svarade han, dock icke alldeles med sin vanliga ledighet i ton*:
nJag har haft den lyckan att under en svår sjukdom vara
hennes mors läkare och har äfven sedan stundom besökt dem. . .
Huru finner du fröken von Horst?9
9Granska täck," genmälte Julie, 9och om jag ej misstager
mig* gör du detsamma — eller huru, Waldemar, har jag icke
rått?”
Hon log så skälmskt att Waldemar verkligen började frukta
att detta kunde vara mer än ett blott infall. En ovanlig grad
af allvar låg derföre i hans ton, då han svarade: "Du medger
sjelf, bästa Julie, att hon är täck. Jag erkänner att jag
delar din tanke, hvilken är allmänhetens röst, ty så myeket jag
vet, har icke en gång sjelfva afunden funnit något att
klandra på fröken von Horsts utseende eller väsende.”
"Du är en ifrig beundrare och loftalare, märker jag,” sade
Julie leende, ”och föremålet är i sanning icke ovärdigt. Hade
du känt henne före mig, så hvem vet om du hemburit mig
din hyllning, ty hon är ej blott täck, hon är skön.9
Denna anmärkning framkastade Julie såsom ett skämt, ty
hon hade ej den ringaste anledning till annat. Dessutom låg
det icke i hennes natur att vara svartsjuk och misstänksam:
hon var för mycket öfvertygad om sitt eget värde att lemna
insteg för sådana småaktiga griller.
Hos Waldemar verkade hennes ord en plågsam
förlägenhet. Han blef dock befriad från att svara, ty promenaden
var slutad, och med stojande munterhet inträdde gåsterna i
den präktiga upplysta logen, Väggarne voro klädda med löf
och blom8tergirlanger, hvarjemte små hvitmålade trälampetter,
i hvilka ljusen stodo i långa armar, hängde rundtomkring och
spridde ett bländande sken öfver lokalen.
Nu uppspeltes en liflig ringdans. Musikanterna
utgjordes, utom trumpetarne. af socknens tre virtuoser, smeden,
skräddaren och vagnmakaren, i förening med magister
Trasse-lins flöjt och organistens, orkesteranförarens, gamla spruckna
basfiol, tjenstgörande vid högtidstillfällen. Inom parentes får
dock nämnas att, hvad magisterns flöjt beträffar, är det en
möjlighet att han sjelf njöt nöjet, af dess toner, men
sällskapet gick i följd af de tvänne ohöfliga trumpetarne i mistning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
