Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”0, Julie, er tystnad år för mig den mest olidliga plåga!
Ni har min lefnadslycka i edra hånder. Drag lotten, men gör
det snart!” bad han med stormande häftighet.
*DeUa är kärlek — passion sådan den bör vara 1" tänkte
Julie... Arma, dårade Julie, så litet dn förstod dig på den
gudaborna lågan, när du trodde den inrymmas i ryttmåstaren
▼on K—s glashjerta! Men frestarens makt, hvilken i hennes
egen svaghet fann en trogen bundsförvandt, drog henne inom
den mörka trollkretsen.
Efter ett litet uppehåll svarade hon med klar och fast
röst: ”Jag har älskat Waldemar Klein högre än jag någonsin
har älskat någon annan, men jag har numera skäl att frukta det
vi ej passa för hvarandra. Vore denna hand ännu fri. . .
skulle den tillhöra er/7
Ryttmåstaren, som naturligtvis ansåg detta svar vara en
följd af hennes tilltagande böjelse för honom, tryckte med
triumferande förtjusning hennes hand till sina läppar.
”Julie, Julie!77
”Men kom ihåg att jag icke utan min fars samtycke kan
bryta mitt ord — och gud vet," tillade hon, ånyo
underkastad inflytelsen af sin stridiga natur, om jag ändå någonsin
kan bryta det.’*
”Det är redan brutet i den bekännelse, som du nyss
gjorde!” ljöd en röst, vid hvars stränga ton Julie tyckte sig
höra dödsklockan klämta begrafningssången till hennes lifs
sköna för alltid flydda förhoppningar. Hon hade sjelf kastat
tärningen — djupt i sin själs inre kände hon, i denna den
qval-fullaste stund hon någonsin upplefvat, att den var kastad för
alltid.
Waldemar, från hvilken de blott varit skilda några steg
under sitt samtal, hade stigit upp, och då han såg den
öfver-väldigandc rörelse,, som hans ord förorsakat Julie, tillade han:
”All förklaring är här öfverflödig. .. Ringen skall jag lemna
åt din far, Julie, och blidka honom så mycket jag förmår.
Måtte du blifva lycklig i din nya förbindelse, och måtte er
föresats, herr baron, att bereda hennes framtida sällhet vara
lika redlig och allvarligt menad som min varit det!”
Upprörd tryckte han Julies hand och hastade bort. Hon
— hon kände en dödskyla genomlöpa sina lemmar, men hon
förmådde dock att beherrska sig och log emot baronen, då han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
