Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögat. Sedan kysste han den vördnadsfnllt och sade halfhögt:
”Heliga minne af den mest älskade mor, skall du väl åter
pryda en qvinlig hand?”
Han höjde en lätt suck, men emedan ett svagt buller i
detsamma hördes utanföre och han icke ville låta någon
skåda denna pant, som han först i sitt lifs vigtigaste ögonblick
ärnade lemna ifrån sig, stoppade han den hastigt på sig,
kastade dosan i schatullet och slog igen locket.
Bullret, som stört honom, kom ej från rummet utanföre,
såsom han tyckt, utan nedifrån gården. Han gick till fönstret,
uppdrog gardinen, öppnade det litet på glänt och insög i
långa djupa drag den friska luften och aftonens herrliga prakt.
Derjemte ville han visa sig för sina uuderhafvande, hvilka
församlat sig på stora gården för att dansa kring majstången.
Han förblef der några minuter, och sedan han gifvit befallning
åt gårdsfogden om en halfankare bränvin åt folket, hvarur de
kunde tömma några tumlare för unga herrns återvunna helsa,
drog han igen fönstret, satte sig i en li vi lande ställning i
soffan och återtog sin vanliga sysselsättning, läsning af tidningar
och broschyrer, men antingen han redan génomögnat dem eller
han icke hade någon lust för deras innehåll, vek han dem
blott upp och ned, och sedan han åter mycket omsorgsfullt
utslätat dem, började samma arbete, tilldess han slutligen blef
afbruten af Karolina, som inkom med té.
”Ack, Gustaf,” ropade hon förvånad, ”är du uppe i Det
gläder mig då af allt hjerta, men, käre Gustaf, jag är räddr,
att du icke .. .”
”Hvad, Karolina/7 afbröt han, ”har du icke rest ännu?
Det mördande slamret i trappor och gångar tog ju längesedan
slut — det må väl icke börja ånyo?”
Gustaf hade sina skäl att om Karolinas hemmavaro låtsa
en okunnighet, hvilken dock den föregående omsorgsfulla
toaletten tycktes motsäga, äfvensom den alltför märkbara
darr-ningen, den nästan återhållna andedrägten, då han i förmaket
hörde första ljuden af hennes steg.
”Alla, som ärna sig till bröllopet,” svarade hon vänligt,
”äro väl nn der — mig roade det icke.”
”Och hvarföre ej, goda Karolina? Du är ju ung och
frisk och glad — jag insejr ej hvarföre det icke skulle roa dig.”
”Onkel St—hal har haft den godheten att tillåta mig bjuda
hit i dag min gamle hederlige Lindman jemte tant Lisa Greta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
