- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
120

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Bror har n&got på hjertat.. . hvad var det för ett mm f
S&g ut — jag kan ej gissa hvarom frågan år.”

Waldemar repade mod och svarade: ”Ja, båste farbror,

jag ville säga att ju mindre det kan vara att invända mot
Gustafs och min systers giftermål, desto mera torde
invändningar komma att uppstå mot mitt och Julies.”

”Hvaba, Waldemar. .. inrändningar — hörde jag rätt?w
Doktorn bugade sig vördnadsfullt.

”Nå, jag må sägal” Gamle-herrn gned härvid sin fot med
en sådan häftighet att det blefve svårt att afgöra om hans
e-gen åtgärd eller gikten förorsakade honom mesta smärtan. ”Jag
är rätt nyfiken att få veta hvaruti de bestå?”

”Min gode, redlige farbror, låt detta ej för mycket oroal
öfver hjertat kan man icke. befalla. Julie älskar mig icke —
jag har af hennes egna läppar hört, att om hon än en gång
finge göra sitt val. vore det icke mera jag. ..”

”Snidk, snack!” afbröt brukspatronen. ”Jag tilltrodde
dig mera förstånd än att lemna inrymme åt sådana griller,
hvil-ka på sin höjd kunna anstå pojkar, men ej en förnuftig man,
för det att en ung yrhätta som Julie skämtar litet med sin
utkorade. ”

”Här är fråga hvarken om pojkgriller eller skämt, min
ärade farbror!” svarade Klein med en ton, som icke tillät
något tvifvel om allvaret och sanningen af hans ord.

”Så, så. . . Nå, hvar har då bror faktum för sitt
påstående ?”

”Först och främst c/*r/” yttrade Klein och pekade ut
genom fönstret på den frdn jagten återvändande baronen.

”Ryttmästaren ?’ sade bruksherrn leende. ”Han är en
treflig och munter sällskapskarl — något vidare är icke att
frukta från det hållet, menar jag. Dessutom kan väl Julie
vara litet yr och oförståndig, kanhända äfven en liten smula
lättsinnig, men det låter dock otroligt att hon skulle hafva
gjort bror en så naiv bekännelse... ja. sannerligen högst
otroligt! ”

”Emellertid har hon yttrat det till baronen, och jag satt
lyckligtvis nog nära att höra det.”

Klein berättade nu hela förloppet, men i de mest skonande
uttryck. Och sedan han yttrat några varma ord till den af
harm bleke fadern, lade han stillatigande på bordet ringen, som
han dragit af sitt finger. ”Med denna underpant afsäger jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free