Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser. Detta fann jag fr&n början, men jag ville ej att hvarken
pappa eller Waldemar skulle tro att mitt samtycke erhölls ge*
nom Öfvertalande. Händelsen har upplyst om mina tänkesätt.
Jag hade likväl ej brutit mitt ord, om icke den, till hvilken
det var gifvet, hört mitt samtal med baronen och, som jag
ser” — hon upptog härvid ringen fr&n bordet — ’redan gått
min önskan till mötes.”
”Är det så, kära barn,” svarade brukspatronen rörd och
öfverraskad, ”så har du min tillåtelse att bryta förlofningen. . .
Gud välsigne dig! Aldrig trodde jag att ditt hjerta var i
stånd till ett så stort offer.”
”Hvad det senare beträffar, pappa,” yttrade hen i eft
ton, som innebar en dubbel och djup betydelse, ”så är mitt
hjerta i stånd till ett ännu större offer, och hvad beträffar det
förra, har Waldemar ju redan besörjt derom. Hon upptog
ringen, som Klein nedlagt, och räckte honom sin egen, på
hvilken en tår föll, oaktadt den våldsamma ansträngningen att
återhålla den. ”Se här, återtåg din frihet, hvilken var förlorad
— endast till formen. Du är, liksom jag, öfvertygad att vi
icke passade till ett helt. Blif lycklig på ditt sätt, jag skall
försöka att blifva det på mittl"
Hon vände sig bort, och Waldemar, ur stånd att bestrida
hennes ord, tryckte tigande hennes händ till sina läppar.
, ”Så, låt det nu vara nog!” utropade bruksherrn. "Jag ser
att ni är rätt nöjda bägge två att bli qvitt hvarandra. Hela
partiet lärer varit bara dumheter af oss gamla. Blott nu icke
Gustaf och Karolina komma en vacker dag och göra på
samma sätt.. . Emellertid,” fortfor han, då ingen svarade, ”är jag
nu en gång van att betrakta dig som förlofvad, Julie —
der-före, om du vill hafva besvär, Waldemar, och kalla ned
rytt-mästaren, skola vi göra processen kort.”
“För guds skull icke nu, pappa!’ bad Julie ifrigt.
“Hvilken ogrannlagenhet att. . . ’
”Jo, just nu. . . jag är ledsen att se dig så der hänga
hufvudet och vill denna gång ha min vilja fram. Du skall ej
ånyo behöfva göra någon uppoffring. I baronens närvaro skall
du rätt fram svara mig, om du vill hafva honom eller icke."
Klein gick, på en vink af bruksherrn, och knackade på
dörren till ryttmästarens rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>