- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
125

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfVerlåggningar, glfidje, förvåning, harm, bryderi med
hvarje-handa annat smått ooh godt af detta lifvets alster.

Som Itfvet varm, som grafven trogen.

Tegnér.

Se hennes varma Hick, der toren bäfvar
Och sannar eden, vid din mun besvuren,

Och verldar du i känslans svindel glömmer!

Sonen i örnskog.

Fru von Horst satt en eftermiddag, åtta dagar efter
helgen, i sitt gamla trefliga oss v&lbekanta förmak, och
genomgick uti tankarne hvilka horde kallas eller uteslutas vid den
stora fest, som grosshandlaren Billing den 6 juli skulle gifva
och h vartill bjudningskort ofördröj ligen skulle affärdas efter det
förslag, som fru von Horat skulle lem na sin gamle vän p&
antalet deraf. Hon hade en blyertspenna och ett stycke papper
liggande framför sig p& bordet, och alltsom hon funderade, tog
hon sig en pris och gjorde en anteckning.

"Hvad skrifver mamma så betänksamt?" frågade Maria,
som, ånnu obekant med festens verkliga ändamål, obekymrad
arbetade att med ett strykjern och gråpapper taga några
fläckar ur sin nya lysterklädning, som vid annandagsbordet i
prest-gården genom magister Trasselins biträde råkat i delo med en
såsskål. Maria suckade — tyvärr voro icke fläckarne de enda
minnena från bröllopet.

rJo, du må tro det är vigtigt nog, barn!** svarade
mamma andäktigt. "Du vet icke huru alla menniskor vid sådana
tillfällen hafva anspråk att blifva ihågkomna. Vi hafva icke
många bekantskaper, men Billing eger desto flera, och han har
lemnat mig förtroendet att uppsätta listan på dem.n

"På hvilka, mamma lilla?"

"Kors, på gästerna, som skola bjudas till
förlofningskala-set. Du har väl ej glömt vet jag att du vid din hemkomst
lofvat att afgöra saken efter min önskan?"

’*Visst icke, mamma lilla! Det förundrar mig blott att
se det den redan betraktas som afgjordt, och det må väl —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free