Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tum! Och om han älskat mig, buru gerna skalle jag ieke
försakat denna prakt och lefvat i den torftigaste boaing —
o, jag Till ej täaka derpå. . . Men denna Maria. .. jag
afun-das henne dock evigt. Jag önskade att jag blott en gång
sluppe att förföljas af hennes bild och kunde fästa mig vid
något annat! Först vill jag nu njuta af alla nöjen, som
erbjuda sig, och sedan, när jag blir mera lugn, skall jag
försöka att inrätta vårt husliga lif på en sådan fot som skänker
oss båda den tillfredsställelse, man ändå förgäfves söker
annorstädes än hos sig 8jelfva.”
Men friherrinnan von K— fann snart i sin mans alltför
villiga biträde till förströelser, så inom som utom hus, en
af-ledare för alla känslor och tankar på en enkel huslig lefnads
behag. Hon bemärkte äfven snart med lika mycken
förundran som harm att, ehuru baronen ännu alltid var den
uppmärksamme äkta mannen, han för ingen del var den eldige
älskaren, som ej sökte eller önskade vinna en blick af någon
annan än henne. Tvärtom var baronen aldrig mera upprymd
åa då han befann sig i en krets af främmande fruntimmer.
Det bifall, hon såg att han skördade för sina bemödanden att
roa alla, stack henne i hjertat, icke af svartsjuka, men af
förtrytelse deröfver att en gift man, en man som sjelf egde en
ung, skön, firad hustru, kunde förnedra sig att spela rolen af
en fjäril, hvilken fladdrande hastar från den ena blomman till
den andra. Hon eftertänkte aldrig att baronens natur så vida
skilde sig ifrån sin namne att, då denne under vintern drog
sig in uti sin puppa, baronen deremot var fjäril hela året om
och kunde icke ens under första månaderna af sitt äktenskap
gå ifrån sin gamla bestämda vana att anse salongernas
qvinli-ga prydnad som ett rikt fält för sin eröfringslystnad.
Hon fick småningom erfara att han lemnade åt andra
besväret med de små uppmärksamheter, som hon smickrat sig att
han aldrig skulle öfverlåta åt någon annan. Då hon gjorde
honom en lindrig förebråelse öfver denna bristande
grannlagen-het å hans sida, svarade han med lätt skämt: nMin lilla vän,
sådant skall du alltid inbilla dig, så länge du bildar dina
begrepp om ett lyckligt äkta lif efter den romantiska
måttstocken. Du måste lemna dessa fadda idéer, hvilka kunna taga
sig r&tt charmant ut på landet, men ingalunda passa annor*
stådes« Se dig omkring i den eleganta verlden! Det år icke
en nödvändighet att hustrun, vid hvarje tillfälle hon lemnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
