Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, som under denna tid ej hade någon annan som det
lönade mödan att egna sin hyllning, ordentligt gjorde sin kur hos
sin egen fru och bemötte henne med den mest utsökta
galanta’ uppmftrk8amhet — ty Karolina kunde han af gammalt ej
rätt väl med. Dessutom var Gustaf icke hågad för mer än
oundgänglig artighet mot sin hustru, då den hembars af
andra än honom sjelf, och fru Klein var en gång för alla
isande otillgänglig för baronens finaste smicker.
Julie lefde mycket indraget denna sommar och afslog
alltid under hvarjehanda förevändningar Waldemars och Marias
vänliga inbjudning till Brunkenäs ; och när de voro på
Knapergården, mådde hon vanligen illa och ville vara ensam i
sina rum. Ryttmästaren var ganska ledsen häröfver, men då
Julie befann sig i en belägenhet, hvilken vanligen får gälla som
ursäkt för en mängd nycker, trodde ryttmästaren att alla fruar
då måste hafva en vedervilja för vissa personer jemte en
synnerlig smak för ensligheten. Ingen motsade honom håruti,
och han var fullkomligt nöjd, isynnerhet som gamle pappa blef
honom dag för dag mera bevågen, ty ryttmästaren delade
oaf-brutet sin tid mellan sin fru och sin svärfar. Han kunde hela
timmarne, då gikten lemnade gubben i fred, vandra arm i arm
med honom omkring egorna och visa den största
uppmärksamhet för ämnen, hvilka annars voro honom vidriga, nemligen
nyodlingar, klöfvervallar, skogsröjningar m. m. af lika natur.
Mot slutet af sommaren skänkte Julie sin man en dotter.
Men då baronen med stor förundran dagligen öfvertygade sig
att hennes lynne likväl icke undergått någon förmånlig
förändring, trodde han att hon icke trifdes på landet, och förslaget
att på hösten återresa till hufvudstaden bragtes ånyo å bane.
Alla morfars föreställningar tjenade till intet. Baronen teg nu
visserligen fogligt, men Julie deremot lemnade den gamle
ingen ro förrän han gifvit sitt bifall. Han förbättrade således
åter sin svärsons kassa, förmanade honom faderligt att ej
lef-va så slösaktigt, och med löfte att återkomma nästa vår reste
de åter till Stockholm.
Med få undantag förflöt vintern såsom den förra.
Baronen, hvilken litade på den gunst, hvaruti han stod hos sin
svärfar, gaf med sin unga frus bifall middagar ocb soaréer
samt fröjdade sig af hjertat åt den svärm af tillbedjare, som
allt tätare bildade sig omkring Julie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
