- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
142

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes ytterligare blekhet och ftägadé vid första uppehåll:
"Mår ni illa, min friherrinna? Kanhända önskar ni sluta?"

"Visst icke!n svarade hon hastigt. "Jag älskar vals och
är icke trött. * Och de ilade åter i ohejdad t lopp genom
salen. Efter några hvarf, sade han åter : "Säkert mår ni ej väl,
min nådiga?" och hans öga blickade med innerligt deltagande
i hennes.

"Jo, fullkomligt!" yttrade hon med en anstrykning af
otålighet, och de valsade ännu en gång, tilldess hon svimmade
och af Stemers kraftfulla armar bortbars i nästa rum, der en
häftig blodstörtning kom den omgifvunde mängden att rysa af
fruktan för den unga sköna fruns lif.

Läkaren tillkallades ögonblickligen, och baronen var rent
af otröstlig. Med mycken varsamhet blef hon hemförd och
hemtade sig efter ett par dagar så mycket att hon kunde sitta
uppe och afhöra sin mans ömma försäkringar om evig trohet
och kärlek, hvarvid han tillika fördömde Sterners lättsinnighet,
hvilken genom det oförståndiga valsandet, en följd kanhända
af alltför eldiga känslor, störtat hans dyra maka i denna
tröstlösa belägenhet.

Julie svarade, i det hon tyst skakade på hufvudet:
”Löjtnant Sterner är dertil! oskyldig, det vet du bäst sjelf.
Anklaga ej den ädla unge mannen för känslor, som äro
främmande för hans redliga sinne! Inom hans varma hjerta bor ej
något svek, och hvad lättsinnet beträffar, är han, så vidt jag
kan bedömma det, ett mönster af motsatBen, icke allenast bland
unga karlar i allmänhet, utan äfven för mången äkta man."

Ryttmästaren blef efter sådana uttryck ännu mera
förbittrad mot den dertil 1 oskyldige och påstod bestäm dt att haft
var skulden till hela olyckan. Dessutom lät han förstå att
han ännu visste en hop saker, som hvarken Julie eller
löjtnant Sterner drömde om. Dä hans hustru vid sådana
utgjn-telser teg af harm, böljade baronen tänka att saken knnde
ega någon sannolikhet, ehurn han tillgripit detta medel för
att icke ensam stå i skuggan genom den handling, som
föregick balen. Nu deremot förändrade han sin plan, ty kunde
Julie väl tiga, om hon vore alldeles oskyldig? I hans tanke
var detta omöjligt. Hans hämd föll i en olycklig stund pd
Sterner, hvilken han i ett stort sällskap af gemensamma
kamrater förolämpade till den grad att denne, som i början satte
köld och lugn mot ryttmästarens lidelsefulla häftighet, slutli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free