Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år passionerad älskare af spel. I början sökte han dölja
detta för mig, men ‘ nnmera iakttager han lika litet
förbehållsara-het i detta som i andra fall, hvilka åro tillräckliga att
under-gräfva mitt lugn och den till en för tidig bortgång lutande
hyddan.
Det är till den alltid värderade och trogne vännen
dessa ord meddelas i full frihet — jag känner er: de stanna i ert
bekymrade hjerta.
Hvad skall det blifva utaf min Hortense? Om jag ännu
en gång finge återse mitt kära Knapergården 1 Jag vill dö
der, hvarest jag njutit de gladaste stunderna af mitt
försvunna lif. Jag vill återse .... dock, lika mycket, ske hans vilja,
som leder våra öden till det bästa 1 Som make är von K—
i vårt enskilta lif ännu alltid god och uppmärksam på sitt sätt,
men han rår ju icke för att våra hjertan icke blefvo gjutna i
samma form — och i sanning, Brink, ni min ende, redlige och
verklige vän, ni vet att mitt lynne och hjerta ej voro så
skapade att de kunde göra någon lycklig. Mitt lif var en
fortsatt strid mellan de ömsom rådande elementerna i min natur.
Det kunde ha varit annorlunda, men det är godt som det är,
ty han är lycklig, och jag skall snart blifva det.
Men jag återgår till mitt förra ämne. Huru bäfvar jag
ej för edra ord att om detta slösande lif fortfar, skall till och
med den fasta egendomen ej räcka några år! Allt detta är
svårt, ja, grufligt. Att tala vid honom är fruktlöst. Men
bäste vän, fördröj försäljningen ännu, om möjligt är! Hvem viet
huru liten tid det fysiska lif vet hos mig kan fortfara. Säkert
upplefver jag ej hösten, och i vår få vi talas vid, ty jag vill
dö på mitt kära Knapergården. Huru nära är ej mitt hjerta
att brista, dä jag ser von K—s otålighet och oro och mitt
barn, min enda sälla tröst i de långa på plågor rika
timm&r-ne! Huru önskar jag ej då att ni, herr Brink, såsom under
ford-na dagar, skulle sitta hos mig och förkorta tiden med läsning!
Jag har ingen som förljufvar de långsamt framskridande
minuterna. O, huru mycket saknar jag ej den ädle, finkänslige
Sternes umgänge! Ni känner honom af mina beskrifningar och
allt hvad som förefallit mellan von K— och honom. Detta är
en sak som förfärligt upprört min känsla både såsom qvinna
och menniska. Måtte Gud förlåta von K— detta, så visst
som jag är säker att den ädle förlåter honom l Han har nu
öfver halftannat år vistats utrikes. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
