Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besöka sin fra, men hanø lynne, d& förstäm dt af de förlaster
han aftonen förjut lidit på spel, var föga egnadt att skänka den
•juka en lindrande eller glad stund. Hans samtal vid dessa
morgonvisiter inskränkte sig vanligen till följande fragmenter:
”God morgon, min vän! Huru befinner du dig i dag!”
Julie svarade mildt och vänligt så som förhållandet var.
”Du kan aldrig bli frisk, Julie, det upprepar jag ju
beständigt, så länge du lefver så ensligt. Jag tror att det
skulle mycket muntra dig, om du ville fara på operan i afton/*
”Nej, kära du,” svarade hon, ”mina krafter och ännu
mera mina tankar, som böra riktas på andra föremål, medgifva
det icke.”
”Pah, sådana griller! Jag inser icke, då du kan gå ut
och in mellan din sängkammare och detta af medikamenter
förpestade hål, hvarföre du icke lika gerna kan gå åtminstone
in i salongen och der emottaga sällskap. Tro mig, här qvåfs
du af bara luften!”
”Tack, min vän — jag vet att du menar väl, men mina
krafter vill jag spara för att i vår kunna göra en resa till
Rnapergården. Du vet att det är min enda önskan.”
”Nå, den är ganska oskyldig. Vi skola väl hoppas att
den g** för sig... Emellertid får du ursäkta mig, min engel
— jag har lofvat bort mig både till middagen och aftonen.”
Och härvid nickade han åt sin fru, gjorde en liten sväng
omkring golfvet med sin lilla dotter och skyndade till nya
förströelser.
Så försvann dag efter dag. Baronens besök i sin hustrus
sjukrum blefvo allt mera sällsynta. Julie klagade aldrig:
hon teg och led.......Men läsaren bör ej tröttas med beskrif-
ningen om de sorgliga stadierna af hennes oafbrutet tilltagande
sjukdom. För hvarje dag intryckte döden allt fastare sin
prägel på de bleka fina dragen. I samma mån resignerade sig
hennes själ och mognade för en stuudande förädling. Blott
en enda önskans uppfyllande tycktes ännu hindra förenipgen
af dat jordiska och himmelska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
