- Project Runeberg -  Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen /
10

(1927) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans mottaglighet för intriger och främmande
inflytanden. Kom så härtill en ganska stor fåfänga och
högfärd, ett föga imponerande yttre och ett löjligt
uppträdande samt några moraliska defekter även i det
privata levernet, så kan man väl förstå, att han
ingalunda var någon Axel Oxenstierna och ej heller
liknade eller var jämförlig med de övriga föregångarna
i ämbetet. Bland dessa ligger det närmast till hands
att erinra om hans egen ättefader, den lysande
statsmannen och aristokraten Erik Larsson Sparre, som var
den andre i ordningen av Sveriges rikskanslerer. Med
honom hade ättlingen på 1790-talet knappast något
gemensamt utom namnet; men tiderna hade förändrats,
1790-talets hertig Carl var av ett helt annat skaplynne
än 1590-talets, och för det förras rikskansler gällde det
ej att, såsom det senares hade gjort, uppträda »pro
lege, rege och grege» utan att vara ett viljelöst och
lydigt redskap i riksförmyndarens och hans gunstling
Reuterholms händer. Därutinnan lyckades Fredrik Sparre
förträffligt, fastän han emellanåt gjorde motstånd och
fräste av ilska, på samma gång han blev ett föremål för
samtidens löje och ringaktning. Även eftervärldens
omdöme om honom har i stort sett utfallit ofördelaktigt,
och det finns nog ej heller något tvivel om, att
detsamma i betraktande av hans verksamhet i det offentliga
sedan han blivit rikskansler är berättigadt. Däremot
torde han som privatperson ha varit bättre än sitt rykte.
Egennyttan, narraktigheten och lättsinnet, för vilka han
klandras av de samtida memoarskrivarna, voro så
vanliga lyten i det tidevarv han tillhörde, att det nästan
vore förvånande, om han varit dem förutan, och i sitt
förhållande till släkt och anhöriga visade han, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcrikskans/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free