- Project Runeberg -  Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen /
134

(1927) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antagligen av f. d. huspredikanten hos landshövdingskan
Cedercreutz, regementspastorn Johan Christian Strand,
vilken blivit kyrkoherde i församlingen efter den i det
föregående omnämnda år 1787 avlidne Carl Ambrosius
Vidberg. Något begravningstal eller likpredikan finns
ej bevarad; men man kan ej betvivla, att
jordfästningsförrättaren enligt tidens sed skänkte den bortgångne
allt det erkännande, som hans höga samhällsställning
fordrade, och även prisade hans goda personliga
egenskaper. Eftervärlden har givit rättvisa åt dessa, men
även fäst uppmärksamheten på de dåliga och mindre
tilltalande och överhuvud fällt omilda omdömen om Sparre
både som statsman och människa. Måhända kommer
den av hans många minnestecknare[1] sanningen närmast,
som i den gamla serien av Biografiskt Lexikon några
få decennier efter hans frånfälle och medan minnet av
hans verksamhet och personlighet ännu voro levande
sammanfattade sitt omdöme sålunda: »Sparres roll
under förmyndarregeringen utsatte honom för de
ogynnsamma omdömen, som drabbat dess mer framträdande
personer öfverhufvud. I själfva verket var han vida
bättre än sitt rykte. Han var en rättrådig, plikttrogen
och arbetsam man, men något pedantisk och omständlig.
Dock saknade han nödig själfständighet och skarpare
omdöme. Hans olycka var att han ställdes på högre
poster, än hans förmåga berättigade till. Han hade
ärft sin morbroders litterära intressen och ägde
grundlig bildning, ehuru hans stil var tung och otymplig
Hans bästa eftermäle är dock hans intresse för lärdom
och vetenskapernas förkofran samt för den allmänna
folkbildningens höjande.»


[1] Signaturen W-n (domprosten P. Wieselgren).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcrikskans/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free