- Project Runeberg -  Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen /
166

(1927) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillkommande, och sedan glömmer jag åter på en tid
bort mig och låter entrainera tvärt emot min vilja och
föresats. Men nu till saken! Jag har genom, ibland
mer ibland mindre, dåraktigt uppförande förtärt 2/3 af
mitt möderne. En tredjedel kvar, som går till vid
pass 7 à 8 tusen rdr, blir ganska otillräcklig. Så
länge jag blir i tjänst, får väl lönen räcka till att lefva
på, såsom för många andra, och nu måste en skvadron
gifva inkomst sedan tjänstgöringen nu mera ej är så
sträng. Men det blir svårt att alltid räkna på tjänsten.
Här tillstundar visserligen tider, som småningom beredas
och som bataljen vid Mons mycket påskyndat, som
försätter alla dem, som äro födda adelsmän af bättre slaget,
och alla, som vilja förblifva hederliga karlar, uti de svåraste
omständigheter, då de icke hafva nog af sig själfva
och det i kontanter för att kunna lefva. Jag är visst
icke för att genom aristokrati och despotism blandade
förtrycka den fattiga hopen af medborgare, men jag
skulle önska att franska revolutionssmittan aldrig sträckte
sig öfver Bälterna. Emellertid sker detta, och ehuru
stöten ej hos oss blir så hård som i Frankrike, emedan
adelns privilegier nästan icke existera och prästerna ej
äro så mäktiga, blir dock många rubbningar
besynnerligen uti vår proprietet, frälse samt fideikommissnatur.
Jag erkänner, att enligt strikta naturen väl all jord bör
vara lika och alla barn i samma hus ärfva lika, men
mistningen blir alltid svår att kännas vid. Den resurs,
jag skulle få i Boo på gamla dar, kan jag ej utan
dårskap mer räkna på. Det är då ingen annan utväg
än att gifta mig till pengar. I Sverige finns ingen,
som jag känner, som är rik i kontanta pengar. Och
adelns rikedomar i gårdar vill jag ej gifva två styfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcrikskans/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free