Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adelheim.[1] I sina anteckningar säger Carl Didrik, att
förbundet från hans sida knöts därför att han såsom
blivande fideikommissarie till Boo ansåg sig skyldig att
godtgöra sin kusin och hennes barn för deras av ödet
beskärda förlust därigenom att fideikommisset ej kunde
tillfalla dem. Äktenskapet blev emellertid mycket
lyckligt, och den unga friherrinnan skänkte sin make ej
mindre än sex söner. Alla dessa utom Hugo Adolf,
den fjärde i ordningen, avledo emellertid i späd ålder
eller i unga år. En tröst för föräldrarna i sorgen över
dessa förluster hade de däri att deras unga frände
Fredrik Wrangel såsom förut omtalats efter sin faders
död fick sitt hem hos dem och genom att arta sig väl
beredde dem glädje. Han skulle dock snart flyga ur
boet, ty år 1803 vid femton års ålder begav han sig
till Uppsala för att efter studentexamen genom juridiska
studier bereda sig för den civila ämbetsmannabanan.
I stället för att följa sin släkts krigiska traditioner valde
han nämligen denna till livskall samt blev efter
avslutad Uppsalasejour kanslist i justitierevisionen och var,
då han år 1842 genom drunkning omkom vid
Stadsgården i Stockholm, expeditionssekreterare. Jämte
anseende som dugande ämbetsman, hade han då förvärvat
ett aktadt namn som framstående botanist och speciellt
algeolog, varom de efter honom uppkallade algsläktet
Wrangelia och algarten Calothrix Wrangelii än i dag
bära vittnesbörd.
Sedan Carl Didrik Hamilton blivit
överstekammarherre, var han av sin tjänst tvungen att längre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
