- Project Runeberg -  Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen /
199

(1927) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blev också mycket omtyckt av Stockholmspubliken och
skördade stora triumfer. Att John Hugo Hamilton fann
sig väl tillrätta med sällskapet, var givet; han fick ju
att göra med människor, som han förstod och som
förstodo honom, han kunde obehindradt röra sig med
det högt älskade franska tungomålet och ej behöva
riskera några missförstånd angående placeringen av
»banesår» m. m. Truppens uppträdanden fortgingo
också till hans och dess egen stora tillfredsställelse
och utan några störande intermesson, åtminstone av
större betydelse, till i maj 1805, då plötsligen åter en
prinsessas obehagliga belägenhet medförde
verksamhetens slut. I Boïeldieus sångspel »Ma tante Aurore»
förekom nämligen en scen, där det ur en roman
upplästes en berättelse om en prinsessa, som blev
överfallen av rövare samt avklädd och fastbunden vid ett
träd. Gustaf IV Adolf blev så förtörnad över icke
blott att prinsessan blev så vanvördigt behandlad, utan
även att hon omtalades som naken, att han
ögonblickligen avskedade truppen och gav den respass.

Härmed slutade också John Hugo Hamiltons
befattning som teaterchef. Fastän densamma utan tvivel
hade skänkt honom nöje och förströelse för egen del
och erkännande från många håll hade densamma dock
jämte konungens misshag ådragit honom mycket klander
och många obehag, och han var därför troligen rätt
belåten med att få lämna allt bråket. Bland dem, som
riktat anmärkningar emot honom, torde han särskildt
ha fäst avseende vid Armfelt. Från sin egen
direktörstid åren 1786—1792 hade denne bevarat varm kärlek
till Gustaf III:s skapelse och särskildt för dess
fosterländska uppgifter. När han efter många växlande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcrikskans/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free