Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidriga öden fått upprättelse för de under
förmyndarregeringen lidna oförrätterna och återinträdt i tjänst
och äreställen, blevo teaterförhållandena åter föremål
för hans intresse. I slutet av år 1804 befann han sig
i Pommern som befälhavare för de svenska trupperna
och emottog där med oro och ogillande
underrättelserna om »tjocka Hamiltons» verksamhet. Han hade
hört sägas, att den välmående baronen, med vilken
han för övrigt stod på vänskaplig fot, höll på att i
grund förstöra den svenska operan och alla uppväxande
talanger och att han givit sista nådestöten åt
dramatiska teatern. Han trodde inte, att Hamilton så litet
skulle respektera salig kungens minne och hans verk;
han ansåg, att Sverige ägde alla förutsättningar för
att kunna upprätthålla en nationell dramatisk teater
och att det vore ett oförlåtligt brott att låta den
förfalla. Han kom också angående allt detta i
brevväxling med Hamilton själv.[1]
Armfelts första brev utgör svar på en skrivelse den
18 december 1804 från Hamilton, vari denne bland
annat omtalat, att det i Stockholm gick ett rykte att
Armfelt åter skulle bli direktör för spektaklerna. Härpå
genmälde Armfelt, att han funnit hur man i Stockholm
allt fortfarande utmärkte sig för kvickhet och i
synnerhet godt omdöme, men att tanken på att han åter
skulle kunna antaga direktörsposten var värdig
nyhetsmakarnas djupa dumhet. Han hade en gång varit på
galejan, men någon lust att åter beträda densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
