Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statsministerns döttrar. Skådespel i tre akter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REDAKTÖREN
(till statsministern, med ryggen åt gruppen vid soffan).
Ännu har ingenting dunstat ut, och jag hoppas vi skall
kunna hålla saken tyst fortfarande. Notarien, som jag mötte
på vägen hit, nämnde att fröken Britt-Louise bett honom
söka upp fröken Ingegärd i affären, där hon är anställd.
Det är ju inte uteslutet att hon kan rädda situationen. I
alla fall kvarstår som ett odisputabelt faktum att Ers
Excellens har velat pröva systemet genom att skicka ut sina
egna döttrar — resultatet kommer ingen vid.
STATSMINISTERN
(uppmuntrad).
Nej, förutsatt att flickorna håller tyst. Och så får jag
själv tala vid detektivchefen. Det är alldeles riktigt att
mitt offer kan inte misstydas, om saken kommer ut i otid.
Jag har också tänkt att klausulen om förlovning och
giftermål som giltigt skäl för avbrott i värnplikten kan användas.
Denhär unge Alm har ett gott öga till Britt-Louise. Det
är som sagt en duktig pojke med enskild förmögenhet.
REDAKTÖREN.
Utmärkt, Ers Excellens för nog saken igenom, trots de
oförutsedda hinder, som yppat sig.
FRU FIXSTJERNA
(som med misstänksamma blickar följt herrarnas samtal, avbryter).
Nu har stackars Malin återhämtat sig så pass att hon
kan tala om för oss, hur hon hade det i dendär pigtjänsten,
som pappa var så vänlig och skaffade henne hos herrskapet i
Enskede.
MALIN
(sätter sig upp, stirrar sig skrämd omkring).
A, jag är så trött — så förfärligt trött — jag har gått
så länge, hela natten. Jag hade inga pengar. Och så gick
jag vilse och vågade inte fråga om vägen — alla jag mötte
var så besynnerliga, tyckte jag. — Så hjälpte polisen mig
—. då var klockan visst fyra — jag hade gått — eller
rättare sprungit — sedan halv ett. När jag inte ville säga
vart jag ämnade mig — jag ville ju inte förråda pappas plan
sa fötde de mig till polisstationen. Där fick jag varm
mjölk för jag frös så förfärligt, och så fick jag ligga på en
träbänk i en cell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
