Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid krucifixet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Marietta slutat berätta, stod hon en stund
alldeles stilla och sökte läsa sig till mina tankar i
mitt ansigte. Då hon såg, att jag förblef allvarsam,
räckte hon med en liten förtjusande blyg åtbörd fram
sin knubbiga, men fint formade hand och frågade
sakta, nästan hviskande:
»Vill du försöka tro ... och så, lofva mig att
inte ligga och röka som ni nyss gjorde på den der
stenhällen. Jag försäkrar, att helgonen nog varit
mycket onda på dig, men jag skall bedja dem
förlåta dig för den här gången.»
»Ja, bed, Marietta!»
Jag hade svårt att hålla tillbaka ett leende. Hon
märkte det och tilläde i en litet förtrytsam ton:
«Jag får visst lof att be gamla Marguerite bedja
för er i stället: hon känner helgonen bättre än jag.
Marguerite är så gammal, så.. .»
Några minuter derefter stod jag ensam qvar på
kullen. Det ringde till bön i St. Pierre. Af solen
syntes endast ett svagt skimmer längst borta i vester,
men djupt inne i bokskogen hörde jag Marietta sjunga
— det var någon gammal romans .. . långa,
melankoliska, smältande toner.
Och från den stunden låg jag aldrig mera på
den stenhäll, som uppbar korset med dess bakgrund
af hvita rosor — icke derför att jag fruktade
helgonens vrede, men Marietta hade bedt mig.
Touques, Juli 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>