Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde en svartebroder. Det var en högrest,
kraftfull gestalt. Hans anletsdrag kunde man
ej urskilja, ty kapuschongen var neddragen
och hufvudet böjdt.
“Var helsad, fromme fader!“ yttrade Hakon.
“Man malde mig, att I veten besked om
Sigurd Ribbung —• hvad veten I vördige
fader?“
“Om Sigurd känner jag intet,“ genmälde
munken, “men om en för eder lika farlig man
kan jag gifva besked. Jag kan säga eder,
hvarest I skolen råka Harald Ulfsson.,,
“Harald Ulfson! utropade konungen, “vid
helge konung Olof! I mánden säga mig detta,
ty annars kommen I aldrig med lifvet här ut!“
Svartebrodern studsade och hans röst skälfde
af harm, då han sade:
“Med hot kommen I ej långt, konung Hakon,
men väl med mildhet, ty mig kunnen I
icke tvinga att tala — detta kan endast den
helige fadern i Rom. Yill jag, då torden I
denna natt göra dubbel gerning; mitt ord kan
sätta kronan fastare på edert hufvud, konung
Hakon, men tiger jag, då undgår eder ett byte,
som väl är värdt mer än en fattig svartebroders
lif!“
Konungens män sågo på hvarandra, men
Hakon svarade:
“Dristigt lägger du dina ord, prest, men
vid min konungakrona, om du yppar hvad du
vet, skall du ej längre vara en fattig klosterbroder,
— nej, en biskopsstol vill jag gifva
dig i mitt rike.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
