Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan de vínltade sade Vig:
“Lyckas det-a, hvarthän ämnar du sedan
draga, Hallgärdi? Intet hem eger du genom
mordbrännare, odi utan skydd är du. Jag har
älskat dig från det du var en liten varelse,
som log ur vaggan mot mig. Vill du icke
draga som husfri till min gård?“
Hallgärda sTarade icke, men hon skakade
sakta sitt hufvul, och månstrålarne dansade i
yster lek öfver lennes hjelm.
“Du vill ej,‘ återtog Vig, “du vill inte bli
min hustru. Ful väl inser jag det, dock varder
jag dig trogen. Min kärlek fordrar ingen lön.
Jag är nöjd, om detta bröst får.vara din sköld,
om jag får lefva i din närhet och dö i striden
för dig!“
Hallgärda blickade med vemod på mannen
med det tappra och trofasta sinnelaget. Huru
mycket hade ej denne man gjort för henne
och likväl kunde hon ej besvara de kärlekens
runor, som hon läste i Vigs strålande blickar.
Nu hördes hofslag och redan började Hakons
här skymta fram emellan furornas stammar.
Först kommo ryttarne med Hakons fälttecken,
så Hakon sjelf omgifven af sina höfdingar,
men ännu flög ingen pil från strängen. Munkens
uppträdande var signalen till anfall. Man
visste, att han skulle rida med den norske konungen
till Dpslo.
Till sist syntes han på en kolsvart springare
midt ibland en flock af Hakons kämpar,
som bildade en lefvande mur af stål kring den
blifvande bispen. Munken satt med korslagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
