- Project Runeberg -  Efterlemnade dikter /
117

(1890) [MARC] Author: Edvard Fredin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

Men nu i natt... Du skönjer här och där
ett upplyst fönster ... öde alla salar.
I hviskning blott man sinsemellan talar,
och tyst går slafven, som ett budskap bär.
Dock samma undran, om du rätt vill akta, «
i frågor från hvarenda mun du hör:
»Hvad säger läkaren?» — »Tyst, sakta, sakta;
det lider slut, den gamle tigern dör.»

På purpurbädd i skumma sofgemaket
den sjuke cæsar vred sig af och an:
hans sjunkna öga glänste febervaket,
ett maktlöst raseri i blicken brann,
och torra läppar krökte sig i kvidan. —
Yid bädden läkarn stod i stum förbidan
och Makro, kejsarvaktens höfvidsman.

Men hastigt då med ångst i halfkväfd röst
ur täckena han reste sig i bädden:
»Yesuven, gubbe, glöder i mitt bröst!
Is! Låt mig tömma Lethe intill brädden!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:21:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fedikter/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free