- Project Runeberg -  Efterlemnade dikter /
119

(1890) [MARC] Author: Edvard Fredin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

De äro töcken blott. .. Men hur de kvälja,
när nattetid de komma, drömmens led,
det vet blott jag!... Kom, gubbe, sätt dig ned,
och andra ting skall cæsar dig förtälja!»

»Jag trott på människorna, äfven jag,

och litade som yngling på min stjärna

det var en vårdröm endast för en dag,

och ruttnad såg jag snart allt väsens kärna.

Ty om jag blickade kring jordens rund

på allt hvad skönt var, såg jag maskar gnaga;

jag såg hur lögner bodde å hvar mund

och hörde äran gäckas som en saga.

Jag fann, hur honung dröp från fala ord,

som skylde feghet, uselhet och mord;

jag såg hur mänskan, vorden djurets like,

i smutsen redde sig ett himmelrike.

Hvar fanns en vän, som ej förrådt sin vän?

En broder, som ej br oder mord anstiftat?

Ett vif, som ej sin make glad förgiftat?

... Och samma visa om och om igen!

Då vardt jag som de andra: skräck att väcka

var makt — nåväl! Jag lärde mig förskräcka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:21:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fedikter/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free