- Project Runeberg -  Fedraheimen. Eit Blad aat det norske Folket / 4:de Aargang. 1880 /
169

(1877-1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. edraheimen.«

Pris for Fjordtmgaaret Kr. 1.1()
med Porto og alt. Betaiittg fort-ant-

Gii Wiltti nai det norsite Folket.

Lysittgar kostar 10 Øre Petitlina,
og daa etter Maatett fyr større Bokstavar.

istaurgdag den 23de Glitfober 1880.

4. Aaxg.

.—–—«-« . W.——,» . -. .-» . - « . ,–— .- - . « . . . — - . » . , . «- - -—- «—–»s-»-««- »« «««—««—»»—»«««s» -«—«-»x–«–»—-««—«—» k–» »—« —.—.—. »——V»csz———«—««—»»·»»»—« — «- «.«-«,—«s—»-—.-»-»»«—»—«»—»—» » «". –»-» -.- »,s»—-—M-—-.-x-.-»»—«.«

Magt-as Brosttsttp lmtttlsttttlisy

Z tlsce kat- vesle Magan
Hatt var so tsztztt csin gttt,
Alt fer ltart Sat pki kunnet-,
A Steig— or stogkt ut.
lmylljont l·t·jgrk a gr5118r
3 Ljoll ltans vogge gjelclc;
Den lteste st)·rk(s—(lr)-kl«:,j9n
Han der at- ltttlilri Esle

Pkt ton ltan sprang Et loil(a,
A sag pa ltimlen bla,
Pii rosuttne i ltagjen
Sont angjon Steig ifrsiz
Dogthtri sag ltatt glittra
l blottteouga vatt-
Hatt sprang ttntkapp ntkp bckskkjen
Jt lzsddo til clens slPttt»
l

Lt isz 1i1·jx«—t»«j»skth

Han ltoxrde kttglesottg,
Han ltoyrde langeluren
som ttefrkt fjolle klang-;
Han lstg i l-·jollelk«ttett
3 bleg pti floxta si.
Mik’ 801 pxi t·jonni leika
lnnttnder grktttoli.

lmxlljom Toleljmndar

So voks hun Li vat- gla;
Han ltoyrtle sogomantten,
klott ltnksrcle tlrosi kra-
Han elskkt Teleltonilann
JX deiress rene mal,
» Han sat ntas (lei til gilclo,
Han drakk at— kloires sk;3.l.

Han ltoz«t’cle lijastttpevisttr

Yk ltul(lrtslokk «c«t Nei-,

JT glatte-11 ifrkt folkt

Dett tottcs ltatt var gjem-;

Han ltoyrde ’·1civlemgzs—ann«c
Det triila tte frzi ttr; —

klitn drak-inde- ttm gamle Not-ge
A ltoyrde Stsorres ltttz

Jx so kom ikktsclotnslii

Ma- Sitte store s·ytt, ,

Zt ftsatnfe antlis ottga

Dæ- glintta som at- lytt,

Men alt- sont meir han laa-de
At- bolc a professoty

Hatt fatm, att ltestc leet-a.
Han ltoitne feklc sle mot-.

Kron kunne’ ttm tyiltelmsettnatttt
Træl roa slik sottt lto?

lcvcsn ltats tael inrti boni

So trygg Ti vatsnt ti go?

Nats mor sattg morgsosalma
illæ totte mjttk il roitt,

l l·jose clrottnt ltan vilkaa:

Doo tolc til merg 3 bein«

llatt aldtsi ltoyrcle likjen
Til salntntttt, mor lto song,
A Siirt ti sott ilei minde
Pki lteile ltottottts Hang.
Ats fraecs som ho Sitclde
Den skulde spisette ut
, Dett veno salmeblontett
Ma- attge frit li 3 mit-
’) Lattdskacl var Prest i seljorct i mange Ask. No sckk thi oit Bi-
ltote sv ltottottt til sa lidt-gje- upp i Seljotsds Kykkja» og ytter det

sit-ret ot- Diktkst gjort. Men sin Diktot naamte hit. var Land-
sksel ilet-dett. Blctqt

Mon vistttttt ntylljom tjolli »
Som Sprang av fætlra—iittcl
Desi drog mte sattte maktj
Som bara leEts ntot striitulz
Det steig fra t·olkcs—lt·iarta
Som tottar djttpt frij li’

It tjjoncss ctutae kmctip

Det lejka seg deri.

—- Di gjekk clae Dog til ltjarta,
At detta skulde did-,

H skriixvne iremntinclblotnar
Skul(l’ gro pki lattd ti öy:

Dtt foeclraarvett sank-«-’

Zx rttclcle rettks veg; —-

No ligg- clei fagrcs blotnar

Som Forskratts kring Dog-·

—— z mile Som ttte missto
DX var so tl·yr eitt Skattx
X·ätst ltjarta ä Viir tunge
Det lottt tne vittne att.

l sknlon me doz ntisstet,

1 Skttlett lout clke itttt,

A lter—i«tr fint Dtt sende-

l poesien Din-

Du ltijyrdes follics—lt·jart»a»,
Kor Stæt«lct ä varmt tltg slo,
Sag, att j tleiress är«2s·

Enttrt ettttcs fæclral)lct.

So kva Dtt Dine- let-see

blte tonen kjend ä g«tsesj,

A folkjcs stct ii lyclcle

Krittg ksiiilh i (la.l, pä ltoi·

Zt pit Di ventz ltorpo

So rar Citt strettg cler Lig-,
Pit clen Vtt Spila salmur
Som allets forr mo Siig«:
Me- kjenclcs cloe var tnesch
A kjssrkjeklokka slo,

Me kjende-, Heilagiitttli
liantt btt i kjctt ä blo.

dlcs Siig kots tnorgosoli

PFc ch«rk·jeit«tt»1te skspjcsim

Me Siig kot— iitgotst lctscslclsol
Ho ivi g-rat-j gloitt.

Det bar eit or, oin tone,
Mcs ktttttle kjonttes att; -—
Me- Sligt-Et kjyrkjestolesn
At b«ji··srk·jelottvcs spratt.

Gud gjort- vtire skaldar strengjer
At- fagetst Salntesgttll,

So lczsrkja vin- katttt ljomo

At- Storkel tonar fttlll

Dit kring thi gamle fjolli

Ho fager seg reise vil,

Nar alt des- folklje etsttksr

Eittgong lær kotna til.

3 dit skal slikcs 111ænnats
Væ1 stancle itög·t- i Not-

A liva lettgst i latuit-:

Det heiclra fat- ä mor.

Dä Skal ’kje folketunga
Vtksl lengets tsestsa stam,

Dci skal dce inkje seg·«jas,
Dit bar ’«fot- mykjy«’ framl

flet- i clke fagre Selljots
So vene blomar spratt»,
Nar Du um sttntarkveldett
Pä Skutovollett sat-

JX ltots gjekk baneleiken,
Et lter Som prest Dtt sto,
Ti mange-tit fatilc syndat-
Her ltjöljzte Dtt til ro-

DTE ·t«at- So stot· ein sa1(tta,
th Dtt lta fth käntt reist-,
A ung Ti gatnall trega
Sin kjæ1·es, goe prost-.
- Dtt kunde kje atte komn,
No Stencl Du moo Di grav; —
So go ei rc«t tttes ltittas
Me Dog fesle nttila av-

No lteng Dtt cler i kyrkja»
Der Du ltev stae prest;
1nc·sek Dj milde zszkxk
Gvor lteilag suttdag’8 test.
Nsits etter Dog skal spyrja
Dei, pä var gravhattg fet-,
Det gjettg til Selljors kj·yrlc»jo»
80 fcsets dei s·jä Deg cletn
Jav-mat Teint-s-

Fraa Kristiania.
(Breo til «F«edrh.")

Kristiania 20de Oktbt«.
"»"Aa hava Valet og taka Skalk-t»" skal etter
det gamle Ordet oera eit stort Sttwingsverk; men
det .et" nok just dette, «Kongentagti» hev «gjot-t.
Ho hadde Sibbern, og tok Selmer; lto hadde ein
Stcitsttttttttk og tok ein Kontorchef. Og det verste
var, at ho hadde ein Mann, som kunde skaptFor-
soning med Thittget og altso gjort Regjeritthi
stet-k, men tok ein Mana, sont nok berre er en-
daa nteir einvis og ukonstitutionel cnn Stang,
og sont altso vil gjerci Regjeringi endaa oeikare.
Sjtdltte Høgl’e er so leid over dette som nokon
kann det-a. Det er det galnaste, sont enno er
gjort, segjer dei. sRegjeringi kann ikkje venta
annat enn at Storthinget held seg uboygjelegt,
naar ho fer slik aat. Og lat dera, at Stang
baddts’ vovet ein so dngeltkg Mana, at han kunde
lm vnnnot Stride11, —— det er Ingen sont truk,
at Selnukr kann gjem det. Jngen veit ant, at
Selnusr er Statsmann Og i Thittget hen han
so liton Tillit og so liten Age, at det er ikkje
snakkande uni. to vert Thinget reittt nntoglegt
aa konta ntav det med; no kjettt Thittget reittt til
att spilit Vasen. Thingsleirtalet vil ikkje·lenger
brn seg det Slag nm korkje Sliegjeringi eldetr Hø-
g1«e, og DJtinoritetett vil verta so myij vcikare
enn fort-, som han hev ei mindre vyrd og mindre
klok Regjering attnnt seg, enn han daa haddes·
· So jamrar Hogre· — og det visseleg med all
Rett. Dtkt vil gaa som Hogre ræddast, og det
maa gaa so. Som Gi11 reider npp aat seg, so
sæt Eitt liggja. Regjeringi hett ingenting lengcr
aa sloota seg npp paa, ikkje eingong eit kliugande
Namn
At Hogre er i Ulag, hev alt komet frant i
Vladi, og det so sterkt, at Eiti knapt skulde tru
det. Og di lenger det gjeng, di verre Ulag vil
Hogttc koma i. Hsgre hed, etter den Politikken
det het’ ført under Stang, ingen annatt Ting aa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:22:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fedraheim/1880/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free