Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock aldrig att följa de svenska härarne på deras segertåg.
Efter att hafva deltagit i några smärre drabbningar afled han
i pesten i Preussen sommaren 1629. Det var ett hårdt slag
för rikskanslären. »Det är ett hugg i mitt hus för hans
ålder och den expektans han om sig gifvit hafver», skrifver
Axel Oxenstierna kort efteråt till sin broder Gabriel,2 och i
ett bref till sonen Johan, som ännu vistades i Upsala,
uttalar han i värdiga och varma ordalag sin djupa smärta och
sin förhoppning, att denne son skulle kunna genom sin flit
och skicklighet för fadern blifva både sig själf och brodern
och sålunda hela det sår, som den äldste sonens död
framkallat. På denne yngling satte han allt sitt hopp, Erik var
då endast ett femårs barn.
Afven Johan skulle detta år hafva kommit öfver till
Preussen, men till följd af pestens härjningar blef hans färd
uppskjuten, och det var först våren 1631, som han lemnade
Sverige för att börja en lång utländsk resa3. Då pesten
emellertid fortfor att häija i norra Tyskland samt kräfde
ännu ett offer i kanslärens familj, i det Gustaf Horas unga
maka afled i Stettin, och Axel Oxenstierna dessutom måste
för att kunna fylla sina åligganden resa inåt landet, for
Anna Bååt med sin ogifta dotter och sonen Erik på
sensommaren 1631 åter till fäderneslandet. Det var med sorg
i hjärtat, som hon lemnade sin man och sin son Johan.
»Gud skall veta», skrifver hon till den förstnämnde, »huru
långsamt det nu varit för mig, sedan jag drog ifrån Eder,
–––och finge jag lof, så ville jag gärna följa skeppet
tillbaka igen, men jag vet, det blifver intet af».4
Anna Bååts närvaro i Sverige var dock nödvändig för
vården af kanslärens egna angelägenheter. Under de
följande åren finna vi henne också i full verksamhet än i Stockholm
än på Tidön. Särskildt synes hennes uppmärksamhet tagits
i anspråk för de byggnadsföretag, som kanslären börjat vid
Tidön, och hennes bref till mannen innehålla många frågor,
meddelanden och upplysningar om detta arbetes fortskridande
liksom om andra ekonomiska angelägenheter, i hvilka hon
tyckes tagit del. Hon hade säkerligen svårigheter af flere
slag att bekämpa. Också skrifver Axel Oxenstierna till sin
son Johan 1636: »Jag kan väl tänka, att såsom mitt folk vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
