Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i detta fall ej emot sin mans önskan, men frågan gälde,
hvart sonen skulle sändas, och i detta fall voro föräldrarne
af olika tanke.
Få utaf kyrkans män hade i högre grad, särskildt på
undervisningens område, åtnjutit konung Gustaf Adolfs
förtroende än Johan Botvidi, konungens hofpredikant och
sedan 1631 biskop i Linköping. Axel Oxenstierna synes
äfven i detta fall delat konungens uppfattning, och det var
åt denne lärde och vördade prestman, som han ville lemna
vården om sin yngste sons uppfostran. För skolan i
Linköping hade en läroplan uppgjorts, i hvilken ett realistiskt
uppfattningssätt i uppfostringsfrågor gjorde sig gällande, och
att Axel Oxenstierna ville sända sin son just till Linköpings
gymnasium tyckes visa, att han ej ogillade de nya åsigterna
i detta fall. Anna Bååt skref dock i anledning af sin mans
planer: »Gud nåde mig, det Linköping är så långt borta från
mig, och eljes är där så ensligt; där är inga adelsmäns
barn — — och inte synnerligt umgänge med annat folk
än borgare och annat gemene folk». Johan Botvidi tyckte
också Linköping var olämpligt, enär han ej kunde jämt
vistas där. Han skref till Axel Oxenstierna och föreslog,
att pilten skulle enligt modems önskan skickas till Upsala
och sättas i både kost och lära hos Daniel Nicolai Sidenius,
som nyss skaffat sig eget hem. Riksdrotset Gabriel
Oxenstierna biträdde detta förslag, för hvilket Anna Bååt slutligen
beslöt sig, dock såsom det tyckes ej utan en viss oro att
härigenom ådraga sig sin »käre herres» missnöje. Hon
hoppades dock, att beslutet om Eriks sändande till Upsala
fattats A>i en god och lyckosam stund, först Gud till ära och
oss, sina föräldrar, till mycken hugnad och sig själf till
gagn». Den gode biskopen ansåg, att det hade varit i alla
afseenden bäst, om sonen hade följt med Anna Bååt, som
tänkte sig ut till rikskanslären, men detta förslag vann ingen
af föräldrarnes bifall. Anna Bååts tillämnade resa gick äfven
om intet, och i början af året 1633 sändes verkligen Erik
till Upsala.9
Man torde kunna påstå, att just de åskådningssätt och
fördomar, hvilka gjorde, att Erik Oxenstierna vid så unga
år kom till universitetet, hade framkallat det allmänna bruket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
