Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att gossar, som ej voro mogna för universitetsstudier likväl
sändes till Upsala. Fäderna voro borta från hemmet i
konungens tjenst* mödrarne ansågos ej kunna leda sönernas
uppfostran, i gymnasierna var sällskapet allt för borgerligt
för att tillfredsställa tidens aristokratiska uppfattningssätt; där
saknades dessutom hvarje tillfälle till ridderliga öfningar,
hvilket ansågs oundvikligt för en adelsman, ehuruväl denna
omständighet ej tyckes varit bestämmande för Oxenstierna. Den
enda utvägen, som återstod, var att tidigt sända sönerna till
Upsala under någon duglig lärares vård och ansvar.
Upsala universitet hade, sedan Gustaf Adolf med
kunglig frikostighet skänkt detsamma tillräckliga medel,
utvecklat sig raskt och blifvit i allt högre grad, hvad det var
ämnadt att blifva, en härd för och befordrare af nationel
bildning. Universitetet hade sedan 1622 till kanslär den lärde
och frikostige Johan Skytte. Några lifligare ansatser finnas
visserligen ej i Johan Skyttes styrelse af akademien under
de år, som följde närmast efter Gustaf Adolfs död, men han
tyckes dock besökt universitetet flere gånger om året och
gjort sig underrättad om ungdomens studier.10 Hans
handlingskraft, liksom de fleste hemmavarande svenskars, hade dock
förlamats vid deras store konungs död, så att det väl
be-höfdes, att Axel Oxenstierna återkom till fäderneslandet
för att få enhet och kraft äfven i universitetets styrelse.
Prokanslär var ännu år 1633 den gamle Kenicius, som dock
snart efterföljdes af den välvillige, men svage Laurentius
Paulinus Gothus. Universitetet räknade vid denna tid många
dugande män bland sina professorer. Främst den lärde och
själfständige Loccenius, filosofen Bringius, den på sin tid som
historiker och teolog ansedde Jonas Magni, för att ej nämna
Laurelius, Walliue, Sidenius, Franck, Stalenus m. fl.
Erik Oxenstierna var, då han anlände till universitetet,
nyss fylda nio år, hvilket äfven enligt sextonhundratalets
bruk, kan anses ovanligt tidigt. Någon examen fordrades
ej för inskrifningen. Studenteden kunde ej afläggas af de
minderårige, och den vid denna tid allmänna >depositionen»
uppsköts sannolikt, till pilten nått en mognad ålder. Osäkert
är, om Erik Oxenstierna någonsin undergått densamma.
Däremot inskrefs han i mars 1633. Att så unga studenter ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
