Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Norrköping, Nils Månsson, den store kallad. Han hade
vistats flere år utomlands och var nyss återkommen till
fäderneslandet. Det var förmodligen med afseende fäst på
Erik Oxenstiernas blifvande utländska resor, som Durel blef
utsedd till hans præceptor. Undervisningen i främmande
språk sköttes ifrån 1634 af elsassaren Johannes Zeisholff, som
tillika var den unge Oxenstiernas hofmästare. Denne man,
hvilken var nitisk i sin tjenst, af goda seder och som lärde
Erik såväl tyska som franska, lemnade honom 1638 eller
1639 för att återvända till Strassburg.15 Zeisholffs
efterträdare såsom hofmästare blef Canther och sedan Durel.
Allt eftersom Oxenstierna kom att deltaga i
universitetsundervisningen, blef præceptom i afseende å hans studier
mera obehöflig. Han blef slutligen endast en repetitör och
handledare af studierna under den professor, hos hvilken
Oxenstierna bodde, men skötte i stället äfven den unge
ädlingens ekonomi.
Erik Oxenstiernas studier äro de första åren till
anordning och innehåll föga kända. De utgjorde dock ett ständigt
föremål för rikskanslärens omtanke, och han förde alltid en
flitig korrespondens med dem, som handledde hans sons
uppfostran. Johan Oxenstierna skulle taga hand om sin broder vid
sin återkomst till Sverige 1634 och hade i Tyskland erhållit
af rikskanslären en längre promemoria, hvars 21 § har
följande lydelse: »Att han (Johan) för all ting gifver akt på
min Erik lilles information och upptuktan, och där han ser
något som är skadeligt eller förfångeligt sådant afhjälpa.
Enkanneligen att han rätt informeras i tungomålen,
skrif-vandet och räknandet och hafver ibland sina exercitia, och
särdeles att honom hålles en god studiosus jämpte doktor
Daniel, som honom följet alltid ut och är som hans magister
morum». Johan Oxenstierna efterkom faderns önskningar
och förhörde vid sin hemkomst sin bror samt satte upp en
»methodus» för språkens inhemtande, hvilken Zeisholff
utvecklade. Att döma af ett af Zeisholffs bref tyckes den
sammanfallit med de metoder att inhemta språk, som anbefalles i
1649 års skolordning och som äfven Johan Skytte brukade
använda och har utvecklat i sina bref till pfalzgrefvinnan
Katarina. Zeisholff säger sig enligt »baronens föreskrift»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
