Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i veckan, men att Axel Oxenstierna ej ville taga emot ett
anbud, på hvilket professorn skulle förlora, utan bjöd i
stället nio riksdaler i veckan. Laurelius begärde däremot ett
för allt tio riksdaler i veckan, hvilket dock af hofmästaren
ansågs vara jämförelsevis billigt.
Zeisholff erhöll i afiöning om året 150 å 200 riksdaler.
Behm tyckes dock endast haft 150 daler kopparmynt. 28
Allt var ordnadt, särskildt under de första åren, med
den största sparsamhet. Fru Anna Bååt förefaller icke hafva
varit den, som hade sinne för onödig lyx och omkostnad.
Hon klagar, oaktadt den iakttagna, sparsamheten, öfver huru
dyrt det är att hafva söner i Upsala. Axel Oxenstierna å
sin sida tyckes varit orolig för, att det ej var nog hederligt.
Han ber sin son Johan vid dennes hemresa till Sverige se
till, att »Erik hålles något när sådan stat, att det icke är
mig nesligt, dock allt öfverflöd eviterandes.»
Anna Bååt stälde själf under ferierna med sonens kläder
och sände till honom, hvad han behöfde i klädväg. När
drottningen i juni 1638 skulle besöka Upsala, fann sig dock
præceptorn nödsakad att vända sig till Axel Oxenstierna, för
att den unge Erik skulle få nya kläder, ty de som han hade
voro alldeles slitna. När hans syster Karin gifte sig år
1640 i Nyköping, erhöll han en ganska dyrbar utstyrsel.
Vin, hö, hafre, ved m. fl. varor sändes från Tidön till Erik
0 Oxenstierna, så att hans direkta utgifter voro ej stora.
Hof-. mästaren hade, till och med under de sista åren, alla
pen-^mingar om hand. Det var lagmanspenningarne från Norrland,
-•som voro anslagna till Erik Oxenstiernas underhåll i Upsala.
»Kassaräkningar för de tre sista åren finnas delvis i behåll,
■ och under året 1640 tyckes hofmästaren uppburit till extra
utgifter 989 daL silf. mynt, hvaraf dock 600 voro anslagna till
den under året företagna resan i mellersta Sverige. Hvad
• r de andra utgifterna angår, så bestå de hufvudsakligen i apo-
1 tekarräkningar, hvarvid vi dock få komma ihåg, att den då ej
ovigtiga artikeln sötsaker inköptes på apoteket. Vin och
1. konfekt för att traktera några »professoribus» är en ofta
återkommande utgift, och man var vid dylika tillfällen ej belåten
^ med mindre än två eller tre kannor vin. Andra regelbundet
^ Ellen Fries: Erik Oxenstierna. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
